kara är en mer än 1000 år gammal stad, endast Sigtuna som tros ha varit en av en västgötsk kung etablerad stad vid Mälaren mot slutet

Tillbaka

Skara hamn och guldet vid Afsen

I Skara förefaller det faktiskt ha funnits en hamn, Rhyzelius berättade att man funnit kölen av en större båt utmed Afsen vid Djurgården, troligen låg hamnen söder om Gälakvist. I en påvlig bulla från påve Nicolaus III av så sent som i nådens år 1279 omnämns portum Scarensem, Skara hamn.
En folksägen menar att sten som man tog från ett stenbrott i Hälle norr om Gudhem för att användas till domkyrkan transporterades på timmerflottar via Slafsan över Hornborgasjön och ända fram till Skara via Flian och Afsen. Afsen som förr även delades upp i Ardalaån och Munkån står via Flian i förbindelse med Lidan och rinner sedan ut i Vänern genom Lidköping - se kartan över Kinneviken. De första vägarna som kan ha varit värda namnet tillkom inte förrän en bra bit in på 1500-talet.

Afsen 6 km söder om Skara innan den rinner ut i Flian nedströms Marum, här uppdämd och kanske visande ungefär hur stor den bitvis en gång var

Vid Djurgårdsäng mellan Skara bort mot stensättningarna som kallas Götala kyrka, i Kronäng ganska nära Afsen, fann man på 1880-talet en guld- och silverskatt från det spännande 500-talet. Enligt FMIS bestod den av 15 guldföremål, 10 stora guldtackor, ett dussintal fragmentariska silversmycken, 60 smärre silverringar och remsor och buntar av silvertråd. Och två guldbrakteater. Alltsamman var inlindat i ett tygstycke som låg på en bädd av näver och tillhörde troligen det en dåtidens guldsmeder vilka kunde vara makalöst skickliga - se Mönekragen.

De två guldbrakteaterna från Djurgårdsäng
ur Antiqvarisk tidskrift 1899

Tillbaka

Skaras kyrkor

Under den senare delen 1100-talet var Skara redan en etablerad kyrkometropol med domkyrkan Sankta Maria (ett äldre namn var den Heliga Jungfruns kyrka) och kyrkorna Sankt Per och Sankt Nicolaus. På 1200-talet byggs Sankt Lars. Så dags hade även klostren hittat till Skara. Dominikanerklostret kom till 1239 och franciskanerklostret 1242. Dessutom hade man ett hospital som omnämndes år 1281 och sedan omtalats som ett förvaringsställe "för spetälska och idioter".

Domkyrkan Sankta Maria är näst efter Husaby den äldsta domkyrkan i Sverige, biskopsämbetet kom dock att flytta från Husaby och hit till Skara ca 1050.
Sägnen berättar att Skara domkyrka uppförts på 18.000 aspepålar.

Skara domkyrka som den förmodas ha sett ut på 1200-talet
Bilden av PCG AB i Linköping till TV-serien Arns Rike

Tillbaka

Biskoparnas och kungarnas borgar

Skara blev omkring år 1020 Sveriges första biskopssäte vilket vittnar om stadens redan då betydande storhet. I närheten av Skara låg Mildeshed som var ett medeltida biskopssäte. Exakt var det legat vet man inte, men en trolig plats anses vara Skarabergsåsen i norr. I öster låg Brunsbo som tillhörde biskop Astmund på 1050-talet.

Runt Skara fanns också platser där kungarna hade stora administrativa och militära intressen. Strax söder om staden låg borgen Gälakvist och någon mil österut låg Axevalla hus. Dessutom fanns Nabbeborg fem kilometer norrut - vem detta fäste tillhört är dock okänt, måhända att det var biskoparnas Mildeshed. Även ett Swijneborg och ett Luzeborg finns omtalat.

Tillbaka

Huvudstaden Skara

nligt Lindskog förlade kung Olof Skötkonung sin huvudstad till Skara i början av 1000-talet då han "ej kunde tåla afgudatjensten i Upsala och deruti ej med våld ville göra ändring", detta trots att han merendels vistades på sitt Husaby.
Därmed flyttades också Husaby domkyrkas epitet över till Skara, måhända var det Gums Upsal som störde Olof. Detta skedde ca 150 år innan innan Gamla Uppsala fick sin första biskop 1164.

Då Snorre Sturlasson besökte Västergötland och lagman Eskil år 1219 hade Skara utvecklats och hade såväl biskopssäte som biskopskyrka. Mariakyrkan, troligen påbörjad under Magnus den starke år 1126, hade invigts redan 1150 av biskop Ödgrim, vilken enligt biskopskrönikan från bönderna ålade henne en gäld:

Skara domkyrka vigde han då,
var bonde gaf dertill fem penningar blå

"Penningar blå" var kopparmynt, till skillnad från silver,
och sägs vid denna tid ha varit allmänt gällande i Götaland.

Hildebrand menade att detta skulle kunna vara en
bild av Ödgrims kyrka, funnen på ett sigill fr 1301

Tillbaka

Forshemsmästaren

Ett biskopsporträtt utfört av Forshemsmästaren

I kyrkan sitter en sten i väggen som man menar att den s.k. Forshemsmästaren huggit, även känd för relieferna på Forshems kyrka.

Tillbaka

Kryptkyrkan

Den nära 1000 år gamla kryptkyrkan under domkyrkan, vars enda motsvarighet i
Sverige är kryptkyrkan som ännu finns bevarad på platsen för kung
Sverker den äldres kungsgård på Ombergs sydsluttning

Tillbaka

Biskop Adalvard d.ä.

I Skara fanns en biskop vid namn Adalvard d.ä. som levde fram till ca år 1064. Enligt Västgötalagens biskopslängd var det under denne Adalvard från Bremen som byggandet av Mariakyrkan påbörjades.

Då man grävde i Skara någon gång runt 1700-talet fann man en 64 mm hög kalk vilken bar inskriptionen ADALVVARDVS PECCATOR vilket betyder Adalvard Syndaren. Den skall sedan för en tid ha använts som nattvardskalk av stadens bödel.

Tillbaka

Biskop Adalvard d.y.

Efter Adalvard ovan skulle en Acilinus ha tillträtt som biskop, vilket inte skedde, istället kom tyske Adalvard d.y. att tillträda tjänsten mellan ca 1065 - 1068, detta efter att han blivit bortkörd av hedningarna i Sigtuna... Adalvard skall ha fått erbjudan hjälp av biskop Egino i Dalby att riva ett hednatempel - kanske Gudhem? Företaget avstyrdes dock av kung Stenkil som såg det som dödsdömt redan innan det påbörjats, hednatron var alltför stark.

Sune-kalken

Tack till Johan Hjertén, Skara!

Tillbaka

Biskop Bengt den gode

Mellan 1150 och fram till ca 1190 fanns en biskop i Skara som kallades Bengt den gode och som sades vara av ätten Bonde, samma som Erik den helige. "Ingen man i denna värld mäktar uppräkna alla hans goda gärningar. Gud fröjde hans själ" hette det i ett omdöme om honom, "Han mottog elva biskopshemman och efterlämnade nitton. Han mottog 50 arrendatorer och efterlämnade hundra" står det i ett annat.

"Han lät även bygga broar. Han lät bygga bron i Ås och den andra i Uvered, den tredje i Tråvad, den fjärde Björna bro, den femte Ullervad bro".

"Väpnade män hade han med sig, och mängden af biskopens hästar och hans kostsamma hofhållning i öfrigt gjorde, att han måste pålägga sitt stift svåra utlagor och sammanskott. Så förvaltade han stav och stol, att han samlade härvapen, brynjor och sköldar" Se en biskopslängd omfattande åren 1014 - 1521.

Sigill för biskop Bengt d.y. Skarabiskop ca 1219 - 1228

Tillbaka

Kung Valdemar och hertig Magnus

Kung Valdemar Birgersson

Hertig Magnus Birgersson

Högt uppe på en kolonn där två bågvalv möts finns ett huvud av sandsten vilket man tror föreställer kung Valdemar Birgersson, på motsvarande kolonn på andra sidan gången återfinns hans broder Magnus som då var hertig, senare känd med tillnamnet Ladulås.

Huvudena är utmejslade omkring år 1270 och har varit utsatta för både väder, vind och bränder, men trots detta kan man ändå klart se deras anletsdrag.
De är utförda i naturlig storlek, och kung Valdemar bär sin kungakrona medan brodern, som då ännu var hertig, bär en hälften så hög hertigkrona och verkar vara iförd en ringbrynja.

Fadern Birger Jarl hänger som bekant i Varnhems klosterkyrka.

Min digitalkamera är bra, men blixten räckte inte till för att få någon godtagbar bildkvalitet...
För bättre bilder hänvisas till Jan Svanbergs bok Furstebilder från folkungatid.

Tillbaka

Hänt i Skara:

1126 lät Magnus starke Nilsson påbörja byggandet av stendomen i Skara.

1280 hade Skara stadsvapen.

1282 gästade danske kung Erik Klipping kung Magnus Ladulås i Skara för att diskutera ett förbund länderna emellan. Mötet avlöpte väl, men för att ytterligare stadfästa det kom man överens om att Magnus son Birger skulle äkta Märta Eriksdotter som en ytterligare bekräftelse. Stort kungligt gästabud anbefalldes med gäster från Danmark, Tyskland och Sverige.
Fram på kvällen, efter att ölet och vinet flödat, kom man i tvistemål om vilken av de tre nationerna som var den tappraste. Dansken Magnus Dysevald, som var en av de mest aktade bland sina landsmän, höjde då rösten:
"Jag utmanar till enviges kamp hvem som helst af de Svenske behagade". Den svensk som skulle kunna besegra honom skulle till segerlön få "både hans häst och en hop silfver".
Upp reste sig då en Erengisle av Skara, "en Svensk oförfärad Riddare" och gick emot dansken "och med sin thirfing (Dödssvärd) fällde honom till jorden".
Erengisle var av Brahesläkt och deltog år 1309 i hertigarnas krig.

1285 författade Magnus Ladulås sitt testamente i Skara.

Tillbaka

1289 var Magnus åter i Skara. Efter avslutad gudstjänst i domkyrkan tog kungen av sig sin värja och lade den på altaret. Därefter föll han på knä framför biskop Brynolf Algotsson och bad honom om förlåtelse för att han förolämpat både Brynolf och hans släkt "i anledning af hans Broder Folkes föröfvade våldsamma frieri". (Vreta klosterrov).

1309 förlade hertigarna Erik och Valdemar trupper till Skara. Anledningen var att Norge skulle betvingas med samtidiga anfall mot Akershus i Oslo och mot Jämtland, vilka båda misslyckades.

1318 Då kung Birger flytt till Danmark efter morden på sina bröder stod Sverige utan ledning. Den 27 juni 1318 valdes därför Mats Kettilmundsson till drots och hövitsman för riket på ett möte här i Skara.

1335 nedtecknade Magnus Eriksson Skarastadgan här i staden, vilken innebar att alla barn till trälar hädanefter skulle vara friborna, varefter träldomen i landet succesivt upphörde.

1396 lät unionsdrottning Margareta på en Herredag välja och erkänna prins Erik av Pommern som Sveriges kung.

1448 Då kung Karl Knutsson rider sin eriksgata genom landet i december år 1448 får han då han befinner sig i Skara ett brev från danske Kristian I, ett hotelsebrev som varslar om krigsfara. Efter diverse påtryckning befaller han om iståndsättande av de fem förfallna borgar som behärskade infartsvägarna till riket. Ur den samtida Karlskrönikan (i tolkning av Rydfors):

"Mot årets slut red konung Karl
sin Eriksgata att styrka sitt val,
och härunder drack han jul i Skara.
För att trygga landamäret mot fara
byggde han Ekholm och Öresten
Rumlaborgs, Skagaholm och Kindahus fäste
och satte till hövitsmän de bäste
och förde in, vad ej fanns där ren"

(Skagaholm lär vara beläget i Skararp någon dryg mil norr om Markaryd)

Tillbaka

Skara domkyrka som den såg ut år 1864 i Svenska Familj-Journalen. Notera att dagens så
karaktäristiska höga tornspiror ännu inte tillkommit, istället var tornens tak helt platta.

* * *

Tillbaka

Skaramissalet

Skaramissalet, Sveriges äldsta bevarade bok

Skaramissalet är en katolsk mässbok som har använts i domkyrkan sedan cirka 1150 och ända fram till reformationen år 1527. Den är därmed ganska säkert jämngammal med domkyrkan som invigdes detta år, och kanske att den skrevs till dess invigning. Ursprungligen har den bestått av ca 300 pergamentsblad fördelade över två volymer, men av dessa återstår nu endast 44 blad.
Efter drygt 100 år av användning bands den sedan om och försågs med träpärmar av ek.

Skara domkyrka,"Brynolf Algotssons kyrka", ritning från 1800-talets slut

Index över kyrkorna

Tillbaka

Skaraborg slott

Nog är det resterna efter 1580 års Skaraborgs slott som syns på bilden,
där kullen i förgrunden är resterna efter borgen Gälakvist
Ur Erik Dahlbergs Suecia Antiqua et Hodierna - sent 1600-tal

Slottet brändes av danskarna år 1612 men
hann ändå med att ge länet dess namn.

Linné skrev vid besöket i Skara år 1746 att det var en "liten stad med ojämna, sumpiga och krokiga gator".

Tillbaka

Götala

Tempelbacken i Götala

Strax öster om Skara och söder om Brunsbo låg Götala kungsgård vid vilken man tidigare haft både marknadsplats och tingsplats - alla götars ting som omskrevs i Västgötalagen, aldra göta þing. Den gamla tingsplatsen var belägen uppe på eller bredvid en mindre kulle som kallades för Tempelbacka. Då dess norra sida idag är en sankmark kan man tänka sig att där för 1.000 år sedan fanns en sjö som avvattnades av Afsen och via Lidan rann ut i Vänern.

På kullen finns två domarringar, en rund samt en fyrkantig stensättning. Nedanför kullen finns en cirkelrund stensättningar samt två stenblock med skålgropar.

Alla götars ting som det såg ut på 1930-talet

Götala omnämns första gången i ett brev författat av biskop Jarlerius och hans biträdande biskopar här i gytalie i maj år 1241, något som tyder på att gården redan då var i kyrkans ägo. Nästa omnämnande är av år 1246, undertecknat av kung Erik Läspe och Halte och även det brevet skrivet här i gøtalie.

År 1308 verkar Götala ha försålts av biskop Brynolf Algotsson till kung Magnus Ladulås. År 1487 förlänas Götala som kronogods till Sten Sture d.ä., detta av den danske unionskungen Hans som tio år senare dubbar Sten Sture till riddare.

Tillbaka

I Götala hade landskapets stora allfartsvägar en stor knutpunkt, med vägar till bl.a. Lödöse, Jönköping och via Varnhem vidare norrrut till Nordanskogs, från 1400-talets slut kallat för Svealand.

I norr ligger Järnsyssla med sin märkliga ca 50 m stora, cirkelrunda lämning där det finns stora mängder krossat tegel. Förleden järn- menas kunna översättas med jarl då platsen fordomdags skrevs Jersysla. Kanske har här legat en jarlagård? Ytterligare norrut ligger Viglunda med sin offerlund och fornborg uppe på Lundsberget.

Traditionen förtäljer också att man med båt kunde ta sig till Götala från Vänern via Lidan och Flian och några andra små åar. Bevis för att man har seglat så här långt in i land har funnits i form av rester efter båtar, bl.a. i Skara hamn. Och borta i Sätuna vid Hornborgasjön finns vad man anser vara en stensatt hamn.

Tillbaka

Lindskog om Götala

Lindskog skrev i början av 1800-talet följande:
"En fjerdels mil från Staden ligger Kongsgården Götala (Göthala)¹, 2 mantal, der Westgöte-Lagmännen skola i hedniska tider bott långt innan Biskop Bengt den gode vid år 1188 dervid byggde en Kyrka. På Götala är fordom Allergöta Ting² hållet, då någon skatt el. Krigsutrustning skulle utskrifvas. I 10:de Seklet bodde Kon. Erik Segersäll här, på det han närmare skulle kunna styra Dannemark och Norrige. Dess Son Kon. Olof Skötkonung vistades här ofta. Här var Kon. Erik XI Läspe d. 10 nov. 1245 då han skref ett gåfvo-bref för Systrarne i Gudhems Kloster och skänkte dertill sin gård Spanahult vid Wettern i WG:land, i denne Konungs tid var ock gården i godt stånd. Då Konungarne hade Skaraborg, var Götala Ladugård derunder och blef sedermera Landshöfdinge-säte, och förmenar Rhyzelius, att gården haft någon borg och fästning till sin säkerhet, ehuru några lämningar derefter nu icke finnas".

¹ Af H a l l hof el. palats; Göthala el Göthes hall (ett kongligt Residens) Tidströms diss. om Mariestad sid 38.
² Det Ting, å hvilket Lagmannen i W. Götland förde ordet, kallades Aldra-Götha ting el. Algötha Ting. Profess. Bilmarks Disp. om Algötha Ting.

* * * *

Noteras kan att en rund stensättning, 10 m i diameter, finns i "Torpalyckan", en hage en km SV om Götala herrgård och 800 söder om Tempelbacken kallas för Kyrkan. Detta antas vara resterna efter den kyrka som biskop Bengt den gode skall ha byggt (1150?) vid den gamla biskopsgården. Är det en rundkyrka?
Källa: Ödekyrkor i Västergötland av Gösta Börjesson

Del av domarring med den kvadratiska stensättningen i bakgrunden

Tillbaka

Götala herrgård

Götala herrgård i maj 2005

Då Sten Sture dog år 1503 vandrade Götala vidare till väpnaren Nils Ragvaldsson, en man som berömdes för sin tapperhet i strider vid Olofsborg i Finland, eller kanske troligare Olofsborg (Olsborg) vid Bullaren. År 1505 dör Nils Ragvaldsson och Götala förlänas vidare till väpnaren och häradshövdingen i Gäsene, Mats Kafle till Hallanda. Götala är nu definitivt ett kronogods, men innehavarna växlar och tidvis arrenderas gården ut, bl.a. till Skara stad.

Senare lär Götala ha blivit säte för landshövdingen över Skaraborgs län. Han hade nämligen genom danskarnas härjningar år 1612, då bl.a. Skaraborgs slott förstördes, blivit utan bostad. Omkring 1659 flyttades residenset till Höjentorp och ca tio år senare till Marieholm i Mariestad där Skaraborgs senaste 36 landshövdingar sedan residerat. Marieholm hette tidigare Tunaholm och var en kungsgård, känd sedan medeltiden och långt innan Mariestad blev stad.

Under residenstiden fanns på Götala även ett fängelse, omtalad som "Götala kista". Under dessa år sker åtskilliga mönstringar av knektar och ryttare vid Götala. Efter att under några decennier från mitten av 1600-talet ha tillhört Hans Kristoffer von Königsmark dras Götala in till Kronan i samband med Karl XI:s reduktion. Gården blir kompanichefsboställe för Livkompaniet av Västgöta kavalleriregemente, överstens eget kompani.

På 1730-talet flyttar översten från sitt stabsboställe Orreholmen, som en gång lär ha tillhört Sigrid Storråda, till Götala.
År 1889 överts arrendet av kapten Leonard Svensson som uppförde den nuvarande huvudbyggnaden.
År 1994 köptes herrgårdsbyggnaden med tillhörande parkområde för att år 1996 bli till restaurang Götala herrgård.

Källor:
Dick Harrison - Jarlens sekel
P E Lindskog - Försök till en korrt beskrifning om Skara Stift
Götala herrgård
Furstebilder från folkungatid av Jan Svanberg
Borgar och befästningar av Christian Lovén
Broddetorps pastorat
SD

Karta över området