ndreas Olai Rhyzelius föddes i Od i Västergötland år 1677 och avled 1761. Andreas, även skriven som Anders, var en prästson

Han "lefde således under en tid, då märkliga händelser timade, och dessa har han icke underlåtit att anteckna" som Personhistorisk Tidskrift skrev år 1903, och var bl.a. med Karl XII till Norge som drabantpredikant.

Tillbaka

På 1700-talet skrev han följande om sin hembygd Od, hämtat ur 'Försök till en korrt beskrifning om Skara stift' av P E Lindskog från början av 1800-talet:

Odhs Gäll eller Pastorat, beläget i Elfsborgs Län och Gäsene Härad, upföres för att bestå af 60 hela mtl eller hemman, innefattar dock desse 4 följande Socknar, nemIigen:
ODH, en ofgammal MODERKYRKA, belägen vid stora landsvägen, 3 mil från Borås och 2 1/2 från Ulricehamn, nästan halfvägs emillan Göteborg och Jönköping.

Kyrkan, upmurad af gråsten, nog trång, eger vackert innandöme, Predikstol, Altare, Epitaphier &c., ibland altarskruden äro 2:ne Kalkar, den äldre och större har med munkestyI denna påskrift: de vera vite fert hoc vas pocula vitre; men på Patenet läses denna elegiacus: constat in altari carnem de pane creari. Iste cibus Deus est; qui negat hoc, reus est.
Den mindre Kalken fick jag år 1717 till skänk i Lund af K. Carl XII, såsom under foten är tecknadt.

Att orten varit långt före Kristendomens införsel i norden af Hedenhös bebodd, vittna, utom annat Ättehögen på Odhs gärde och Kyrkans namn, Odh, aude, Audr.

Tillbaka

Att Odh långt från hedniska tider varit en bebodd och ansenlig ort, kan bevisas, dels af namnet, ty Odh eller Aud betyder egendom, deraf kallades Svea och Göta Konungars taffelgods eller kongsgårdar Upsala Öde, såsom Lagboken säger, theraf man lätteligen kunde tro, att detta Odh varit ett ibland de Upsala-Öde, som fordom varit i Westergötland och upräknas vid ändan eller in appendice af Westgöta-Lagen.

Kunnandes rätta namnet väl med tiden blifvit förloradt och orten kallad Od eller Öde, deraf att det varit Konungens eller Upsala-Öde: dels kan denna ortens of gamla bebyggande bevisas af de öfver 70 ättebackar på Odhs gärde vid vägen, hvilket öpnades 1706 och hade uti sig ej allenast aska, brända ben, krukor &c. utan ock deras svartmylla, utmätt efter sal.
Doct. Ol. Rudbecks uträkning, gjorde ögonskenliget, att samme ättebackar varit högade långt före Guds Sons födelse och vid Konung Salomons tid.

Att kyrkan varit ibland de äldsta i hela Riket, visar murningen, som är gjord på ett ganska enfaldigt vis, med ofantligen stora gråstenar. Man må intet tvifIa, att denna kyrka är en ibland de ett tusende och etthundrade kyrkor, som allenast i Skara Sticht (hvilket fuller så mycket vidare sig träckte än nu) blefvo upbyggde uti det ellofte seculo efter Guds Sons börd under Kon. Olof Skjötkonung och hans Söner K. Anund Jacob och K. Emund, i hvilkas tid i de andre Sveriges länder, isynnerhet ofvan skogs, liten eller ingen begynnelse var gjord med Kristendomen.
Uti Påfvedömet hafver denna kyrka varit af stort anseende och, såsom hon ännu är, en sätes- eller moderkyrka. Om gamla böcker och andra lämningar af Påfvedömet voro qvar, kunde tillfyllest det bevisas m.m.

Tillbaka

P E Lindskog om Od:

Klåckstaplar äro vid alla 4 kyrkorne, uti hvilka Odh och Molla har 2 samt Alboga och Öra kyrka en klåcka hvardera.
Trenne Offerställen finnas i Odhs Pastorat, nämnligen: en källa uti Ljunga gärde, uthuggen i ett helleberg i form af en gryta vid pass en half aln djup och 1 1/2 qvarter bred ofvantill, men har ingen ådra, utan regnvatten stannar deri. Widskepligt folk har häri fordom offrat penningar. Efter gammalt folks berättelse, skall ock den källa, som finnes vid östra foten af det berg, hvarpå Alboga kyrka står, jämväl varit en offerkälla m. fl.

Flere minnesmärken efter hedniska tiderne finnas ännu, i synnerhet i Molla Socken, hvaräst, utom flera mycket höga och branta berg, som kunnat tjena till Ättestupor, på Molla gärde finnas 2:ne kullar eller åsar, som kallas STORA och LILLA THORSBERGET, hvaraf det förra i synnerhet är märkvärdigt af de der upreste stenar, hvilka innehålla åtskilliga afIånga figurer och förmodligen gifva tillkänna, att det varit ett offerställe för de 3 Nordens Afgudar. En del af desse stenar äro likväl rubbade från sina ställen och der någre felas, äro de säkert bortförde, emedan rundtomkring, der de stått, är åker.
På Lilla Thorsberget äfven som på flere kullar i Molla, Ryds och Hejdene Byars gärden samt flerestädes i Molla Socken finnas jämväl i stenkummel och ättehögar upreste stenar.
Äfven finnas 2:ne mycket stora och höga stenar i Öra Socken och gärde, utmed vägen, vid pass 1/4 mil emilIan, allt till minne af betydlige Män i forntiden.
Wid torpet Jättabacken under Säteriet Moll-unga är en JÄTTEGRAF, uti hvilken man i forntiden grafvit och hvarefter sedan uppvuxit en ganska stor Ek, som redan för 60 år sedan var förruttnad och kullfallen, så att sjelfva roten endast var qvar. Dåvarande egaren af Mollunga Ryttmästaren Reenstjerna låt omkring 1766 der borrtaga flere stora hällar, hvarvid befanns att grafven haft till botten en stor häll vid pass 5 alnar lång och 3 bred, utmed hvilkens sidor stod o 3 :ne hälls tenar (2 alnar höga) för att bära en lika stor öfverliggande häll som den undre; och bestod denna Graf af 2:ne sådane våningar, hvaraf dock bottenhällen i den understa är liggande ännu. I undra våningen fanns endast kol, jord och aska.

Ganska många Ättebackar finnas vid Odh, äfven i Molla och Öra Socknar. Då en Bonde i Odh Skattegården skulle 1783 grafva en källare i kammaren framföre sin stuga, 1/2 aln under jordbrynen, fann han 3 Krukor med brände ben och aska, samt tätt utanför stugufenstret på gården, en Kruka, som stod uppe i jordbrynen, hvilka Krukor voro så förmultnade att de gingo sönder, då de lyftades ur sina ställen.
Rudera efter ödelagde gårdar finnas öfver allt i utmarkerne och skogarne. En gammal berättelse är, att på hemmanet Haga i Molla Socken skall fordom bott en Fru, som haft mynthus på en halfö i Molla sjö, som derefter kallas MYNTEKULLEN. Hon skall hafva gifvit Blyplåtar till betäckning af hela Molla kyrka. Hvar hon tagit malmen är obekant, men hon skall slutligen blifvit förbuden att låta slå mynt.
- Äfven berättas, att då Digerdöden härjade, skall i hela Odhs Gäll allt folk så dödt ut, att endast en Dräng och en Piga utgjort hela folkhopen.

I denna Socken ligger Säteriet Mollunga.
MOLLA, så nämnd af Mold, Muld, Mull, en gammal annex eller Redkyrka, ganska väl belägen bredevid en sjö, öfver hvilkens ända är en träbro, som i längden knapt har sin like i landet.
Wid Kyrkan, hvars ås är täckt med bly, har en Bethun och andre Riddersmän haft sine grifter, som böra efterfrågas.
I Socknen hafva fuller fordom varit Säterier, såsom Molla, Thörstorp, Håkantorp &c. men nu inga.

År 1439 gaf Hallor Byarsson åt Biskop Sven Grotte, Molla gård i Molla by, med det vilkor, att för honom skulle årligen hållas ett bönehåll i Molla kyrka, till everldelig Själagift.

Alboga, en annex Kyrka, af grof sten upmurad, mycket hög på en hög och brant backe, under hvars högra fot har fordom varit en offerkälla.
Uti denna Socken har fordom varit Dryllehulta skog, item Säterierne Örahem, Ulfvastorp, Svaleryd, Älfvatorp &c. men nu förändrade.
Ifrån denna Socken var M. Eric Joh. Albogius, som efter andra tjenster, var Superintendent i Narven (Narva).

Öra, en liten stenkyrka, vid en mil österut ifrån Odh belägen, byggd af grof sten, blef mycket omlagad i min Sal. Faders tid, förrut ganska skröpelig.

År 1685 sköt Ryttaren Jöran sönder Socknens enda klåcka, Påskaafton, tänkandes sig skjuta en grannqvinna, den han misstänkte för att skola på den afton ärna sig till Blåkulla, ridandes på klåckan; men det narreskottet fick han dyrt omgälla med åtlöje, straff och armod.


Tvänne Säterier äro i Pastoratet:
STORA MOLLUNGA, 1, som nu eges af framlidne Löjtnanten Lilljehööks EnkeFru, född Reenstjerna, har en vacker belägenhet; åkern är indelad i 5 gärden; utsädet är vid pass 30 tunnor, som ger 3 :dje a 4:de kornet i afkastning; hö ärhålles till 300 stackar. På gården födas 40 boskapskreatur, 24 får och 4 hästar; hit höra 10 torp, hvaraf 20 dagsverken i veckan utgöras, 4 beteshagar, samt i öfrigt god och tillräcklig betesmark, tillräcklig skog af gran, ek, bok och björk m. fl.; vackra och med kostnad anlagde trägårdar; i några in- sjöar finnes ock fiske.
INGELSTORP, 1, i Öra Socken; åkern är delad i 4 gärden; utsädet är vid pass 25 t:r, som ger 3 a 4 kornet i afkastning; höskörden är 200 stackar. På gården födas 30 a 40 boskapskreatur, 20 får och 2 a 3 hästar; hit hörer en trägård, löfskog i ängarne, mager betesmark och 2 beteshagar; eges af Kyrkoherden N. Fröding och Frälse Inspektoren N. Lindquist.