Bjälboättens era
Uppdaterad den 29 januari, 2010
Tillbaka

 

Bakåt i tiden till de Sverkerska och Erikska ätterna

 

en ätt som regerade över Sverige åren 1250-1364 kallas för Bjälboätten efter orten Bjälbo i Östergötland varifrån de

härstammade - först på 1600-talet började den att kallas för Folkungaätten.
En viss Folke filbyter som levde på 1000-talet skulle ha varit deras stamfader, vars tillnamn betyder fölbitare och syftar på att han kastrerade föl genom att bita sönder deras pungkulor. Det är mycket osäkert om Folke filbyter verkligen har existerat...

Läs lite om släkten och dess förehavanden här

 


 

Tillbaka

Valdemar Birgersson

Kung 1250 - 1275
Levde ca 1239-1302


Kung Valdemar i Skara domkyrka
 

Birger Jarl var gift med Eriks läspe och haltes syster Ingeborg, och efter Eriks död (barnlös) blev Birger Jarls son Valdemar Birgersson utsedd till kung, dock inte utan muttrande och tandagnisslande bland andra intresserade, bl.a. Birger Jarl själv...

Valdemar var gift med danske kungen Erik Plogpennings dotter Sofie.
En kärleksaffär mellan Valdemar och hans svägerska Jutta utmynnade i att Jutta födde Valdemar en son.
Detta ledde till en präktig kungaskandal, och Valdemar tvingades till botgörarvandring ända ner till påven i Rom...

Eftersom Valdemar var omyndig så var det Birger Jarl som i realiteten kom att styra riket. Under Birgers tid kom en mängd borgar och fasta hus att byggas runtom i både Väster- och Östergötland. Ett var Waldemarshus i Vadstena, vilket ersatte det tidigare Susenborg som låg strax bredvid. År 1265 byggdes också hamnen till kungaborgen Näs på Visingsö ut, eller möjligen reparerades.

Efter Birger Jarls död 1266 försvagades sonen Valdemars ställning. Då han kom tillbaka från sin vandring till Rom gjorde hans bröder hertigarna Magnus Ladulås och Erik uppror mot honom i slaget vid Hova 1275. Valdemar förlorade och fördrevs till Norge. Magnus Ladulås kröns till kung året efter, men striderna upphörde dock inte med det. År 1288 lyckades Magnus Ladulås fånga in Valdemar som sattes i fängsligt förvar på Nyköpings hus där han dog 1302.

Tillbaka


Valdemars vapensköld
efter hans sigill,
tre leoparder

 

Tillbaka

Magnus Ladulås Birgersson

Kung (1275) - 1290
Levde 1240-1290


Magnus Birgersson i Skara domkyrka
 

Magnus Birgersson är kanske mest känd för att han förbjöd våldgästningen hos bönder och andra, han satte lås på bondens lada, samt att han drev igenom Alsnö stadga år 1280. Denna innebar att den som ställde en tungt beväpnad ryttare i kungens tjänst fick skattefrihet och dubbades till riddare - ursprunget till adeln.

På Magnus personliga sigill från 1270-talet ser man både de tre kronorna och ett krönt lejon. Efter att ha besegrat brodern kung Valdemar vid Hova 1275 valdes han till ny kung vid Mora sten år 1276. Kriget var dock dyrt, och Magnus fick nesligen se sig tvingad att lämna Axevalla hus som pant.

Magnus var gift med Helvig (Hellevig), en dotter till Gerhard I av Holstein vilken tillfångatogs 1278 av uppretade stormän och fördes till Ymseborg.
Deras son hertig Erik, 1282-1318, anses vara den som låg bakom att Erikskrönikan kom på pränt, och dottern Ingeborg gifte sig med danske kungen Erik MenvedHelsingborg slott år 1296.
ÅR 1283 överlät Magnus sin patronatsrätt över Slem kyrka.

Sverige var vid Magnus tid ett valrike. Förutseende som han var såg han redan 1284 till att sonen Birger blev vald till tronföljare. Till förmyndare om något skulle hända kung Magnus innan sonen Birger blev myndig utsågs marsk Torgils Knutsson till Aranäs. Magnus Ladulås dör av sjukdom på Visingsö år 1290.


Ur Lilla Rimkrönikan från 1450-talet som vill förklara
namnet Ladulås med syftning på Alsnö stadga


Magnus sigill


Magnus vapensköld
efter ett av hans sigill

 

 

Tillbaka

Birger Magnusson

Kung 1290 - 1318
Levde 1280-1321

Då Magnus Ladulås dör 1290 är hans son Birger endast tio år gammal. En förmyndarregering ledd av marsken Torgils Knutsson till Aranäs styr riket de följande åtta åren, varefter Knut Jonsson till Aspenäs tog över. Hos honom växte den heliga Birgitta upp. Birger och hans jämngamla maka Märta (Margrethe), en dotter till Erik Klipping, kröntes till kung och drottning i Söderköping år 1302.

I början av 1300-talet uppstod stridigheter mellan Magnus Ladulås söner:
Å ena sidan Birger som utsetts till kung, å andra sidan hertigarna Erik och Valdemar. Erik och Valdemar fick förpliktiga sig att inte stå emot kungen, men blev snart kallade till Visingsö av Birger, där han anklagade dem för att:

  • ha fört ut matvaror ur landet utan kungens tillstånd
  • ha färdats genom riket tillsammans med kungens fiender
  • en av deras riddare slagit en av kungens tjänare
  • deras män var skickligare än kungens i tornerspel och andra ridderliga bruk

Tillbaka

Hertigarna förklarades fredlösa och Valdemar flydde till släktingar i Danmark medan hertig Erik tog sig till Norge och sökte hjälp hos kung Håkon Hålägg. Av denne fick senare Erik bl.a. Ragnhildsholmen i Norge, och trolovades också med Håkons dotter Ingeborg för att understryka sin vänskap och binda band emellan sig.

Snart var dock hertigarna tillbaka i Sverige, och en tillfällig försoning kom till stånd 1305, utmynnande i att de tre bröderna fängslade Birgers förre förmyndare Torgils Knutsson. Redan året därpå hade emellertid stridigheterna blossat upp på nytt, Torgils halshöggs i Stockholm och något senare fängslades Birger på kungsgården i Håtuna, Uppland.

Efter Nyköpings gästabud 1317, då Birger fängslade sina bröder och så småningom lät dem svälta till döds, utbröt uppror i landet.
För att få hjälp av danskarna pantsatte Birger delar av Småland och hela Visingsö till sin svåger, den danske kungen Erik Menved som var gift med Birgers syster Ingeborg, samtidigt som Birger var gift med Erik Menveds dotter Margrethe. Under dessa stridigheter förstördes bl.a. borgen Näs på Visingsö av Karl Elinesson Sparre som från Kalmar red upp i spetsen för smålänningarna och tog tillbaka ön.

Hjälpen från danskarna hjälpte dock föga, och jakten på Birger fortsatte. Slutligen flydde han via Gotland till Danmark där han senare avled år 1321. Begravd i Sankt Bendts kyrka i Ringsted.


Birgers mindre sigill

 

 

Tillbaka

Magnus smek Eriksson

Kung 1319 - 1364
Levde 1316-1374

Magnus Eriksson föddes 1316, son till hertig Erik, vilken hans egen farbror Birger Magnusson lät svälta ihjäl i källaren till Nyköpings hus 1318.
Magnus Eriksson blev kung av både Sverige och Norge i Linköping, (ej vid Mora sten), endast tre år gammal, med drotsen Knut Jonsson som förmyndare i Sverige och Erling Vidkunsson i Norge.
Den avgörande anledningen till att Magnus blev kung vid denna ringa ålder var att Sverige stod kungalöst sedan kung Birger drivits i landsflykt, och att kung Håkon av Norge dött och Magnus därmed ärvde den norska tronen. Han kröns år 1336 och lär vara den förste kung man dokumenterat vet red en eriksgata.

Av den den blivande heliga Birgitta får Magnus tillnamnet Smek, tolkat som att Magnus enligt henne var antingen homo- eller bisexuell. Många äro de som undrat vadan detta kom sig... Se Birgitta.

Omkring år 1350 ersattes de gamla landskapslagarna av Magnus Erikssons landslag. Städerna undantogs dock och fick egna lagar och kanske var det i samband med detta som Borgrätten kom till. Magnus var den förste svenske kung som hade de tre kronorna på sina mynt, kanske som en symbol över att han köpt det danska Halland år 1341.


Magnus sigill

Tillbaka


Häs sitter Albrekt av Mecklenburg och hans far, gemensamt
hållande Magnus fana med de tre kronorna
Ur en handskrift från 1378

Känt är att Magnus hade besittningar så långt borta som Grönland, dit han sände en expedition på 1350-talet för att ta reda på vad som hände. Denna expedition försvann dock, och tros ha navigerat via Newfoundland till Minnesota där en runsten, kallad Kensingtonstenen efter platsen där den återfanns, bl.a. förtäljer att de var "åtta göter och tjugotvå norrmän". Runstenens äkthet har dock ifrågasatts.

Möjligt är att Magnus år 1339 fick besök av en novgorodsk, rysk, delegation som kom till Lödöse för att slutföra en tidigare ingången fred - läs om det här.

År 1335 gifter sig Magnus med Blanka av Namur på Bohus, en lika vacker som klok belgisk grevinna. Tillsammans får de de sönerna Erik och Håkan, vilka båda kom att bli kungar. Två döttrar begravdes i späd ålder i Ås kloster i Halland.
I morgongåva kan Blanka möjligen ha fått Tunsbergshus i Norge, en enorm borg belägen högt uppe på ett berg vid Oslofjorden inlopp, mer säkert är Lödöse och Lindholmen i Göta älv.

Under Magnus Erikssons tid avskaffas träldomen i Sverige (1335), och han införde också de första landsomfattande lands- och stadslagarna på 1350-talet. År 1360 lät Magnus uppföra Elfsborg vid Göta Älvs mynning.


Drottning Blanka av Namur

Magnus omkommer vid ett skeppsbrott i Bømmelfjorden utanför Bergen år 1374, den vackra Blanka dog elva år tidigare, 1363, och tros ha blivit begravd i Sankt Bendts kyrka i Ringsted på Själland.

Under sin regeringstid, kanske den längsta i Europa, var Magnus kung över dåtidens största Europeiska rike - från Finland, Sverige, Norge, Island och bort till Grönland samt under en tid även Blekinge, Halland och Skåne.
Hans söner Erik och Håkan blev båda kungar - Erik i Sverige och Håkan i Norge, gift med Margareta, Valdemar Atterdags dotter.
Magnus satt sex år i fängelse under det att sonen Håkan var kung.


Magnus stora sigill

 

Tillbaka

Erik Magnusson

Kung 1357 - 1359
Levde 1339 - 1359

Redan som fyraåring blev Erik utsedd till Sveriges tronföljare i ett försök av pappa Magnus Eriksson att komma runt kungabalkens bestämmelser om kungaval. Erik kom sedan att göra uppror mot fadern och utropade sig som kung i nådens år 1357, arton år gammal, och skrev sig som Wij Eriker medh Gudz nådhom Swia och Götha konunger, och herra öfuir Skånes landh. Skåne var han herre över under åren 1344-1359. År 1356 hade han bl.a. bränt Falkenbergs hus i Halland.

Erik kom dock att förlika sig med fadern. Men år 1359 avlider Erik plötsligt, och kort därefter även hans änka och deras son. Ett rykte gjorde gällande att de alla mördats på Eriks mor, drottning Blankas order! Annars är nog pesten en mer trolig orsak.

 

 

Tillbaka

Håkan Magnusson

Kung i Sverige 1362 - 1364, i Norge 1343 - 1380
Levde 1340-1380

Magnus Erikssons äldste son Håkan valdes till norsk kung vid tre års ålder, regerande där mellan 1343 - 1380. Han var till en början i förbund med sin far, men då han fyllt 21 år fängslade han fadern och valdes året därpå även till svensk kung.

En grupp stormän gjorde år 1363 uppror mot Håkan, däribland Bo Jonsson Grip och den heliga Birgittas son Karl Ulfsson. Stormännen utvisades av Håkan varefter de seglade ner till Albrekt av Mecklenburg, en son till Håkans moster Eufemia och alltså kusin till Håkan. De fick snart övertalat honom att komma till Sverige.

Efter att Albrekt intagit Stockholm samma år utsågs denne till kung 1364, varvid Sverige plötsligt hade tre kungar: å ena sidan Magnus som hade hela Skara stift, Albrekt tillsammans stormännen och så Håkan. Åtta år av inbördeskrig följde. År 1371 stod dock Albrekt slutligen som segrare, men först sedan han skrivit under en kunglig försäkran om att den egentliga makten skulle gå till den svenska adeln, med Bo Jonsson Grip i spetsen.

Håkan blev gift med danmarks kung Valdemar Atterdags dotter Margareta år 1363, hon som senare skulle komma att regera över alla de nordiska rikena efter slaget vid Falköping 1389, närmare bestämt i Åsle där Margareta besegrade Håkans kusin Albrekt och övertog makten från honom.

Men Håkans far Magnus sägs egentligen ha tänkt sig att Håkan skulle gifta sig med en syster till greven av Holstein, Elisabet som han också lär ha varit förlovad med. Hon kom dock att bli kidnappad av Valdemar Atterdags förtrogne biskop Niels Jenssen Bild i Lund som höll henne fången fram till att bröllopet mellan Valdemars tioåriga dotter Margareta och Håkan var överståndet. Därefter gick Elisabet i kloster...

 

Därmed var Bjälboättens storhetstid över och vi hamnar i Unionstidens händelserika tidevarv med Margareta som första regent.