trax söder om Mariestad ligger Leksbergs kyrka, högt belägen och med god utsikt ner över Tidan strax innan den flyter ut i Vänern.

Utanpå sakristians yttervägg står fyra liljestenar, varav en är försedd med runor. Ute på kyrkogården står en runsten och strax utanför ytterligare en.

Index över kyrkorna

Tillbaka

Liljesten med runskrift

En av de fyra liljestenarna på sakristian,
låg som tröskelsten till vapenhuset

Runorna rättvända - Torsten präst

Tillbaka

Västra delen av Vadsbo härad, det gamla Vads bo

Tillbaka

Ätterna vid Tidan

Om Leksberg i Vadsbo härad står det i den Sundholmska samlingen att "Leksberg synes hafva sitt namn från hedna tider, då de gamla förfäderne på samma Backe och Berg vissa tider hafva lekt de Dödas minne". Och det är väl inte otroligt, eller kanske hellre att det var lekar där man tävlade i sköna stridskonster såsom svärd, spjut och båge men där även diktande, musicerande och berättarförmåga ingick.

På två av de fem runstenarna som finns i Leksberg socken kan man läsa om Olov nacke och att han hade en som som hette Torkel. Olov var en storman och tros efter vad man kan utläsa av runorna ha ägt åtminstone 15 gårdar.

Här fanns också Tore skorpa som hade en son vid namn Kättil. Då Kättil dött reste Tore två stenar över sonen, den ena stenen daterad till att ha rests före år 1010. Därmed kan man antaga att Tore skorpa levt under Erik Segersälls tid som kung. Flera av stenarna förefaller ha anknytning till Danmark.

Torshammare från Lugnås
några km väster om Tidan

Tillbaka

Olov nackes sten, Vg 9

Stenen står på insidan av den norra kyrkogårdsmuren

Gunnur reste denna sten efter Olov nacke, Torkels fader

Gunnur är ett kvinnonamn som var vanligt i Danmark under vikingatiden, kanske var hon danska. Se vad man tror är Olov nackes testamente på Vg 12.

Tillbaka

Kättils sten, Vg 11

Stenen efter Kättil står rest i Leksbergs backe nedanför kyrkan

Tore skorpa reste denna sten efter sin son Kättil

Nedanför Kättils sten stod förr en bautasten varunder man påträffade stora mängder kol och brända ben liksom vittrade kopparringar som troligen en gång utgjort en vacker kedjelänk.

I den kringliggande marken berättas också om stor mängder brända ben och rester av urnor, såväl hela som i fragment, några med lock och fyllda med aska och ben. Invid en av de hela urnorna låg ett rostigt spjut.

Tillbaka

Vg 12 - Olov nackes testamente ?

Storegården i Hindsberg, Leksberg socken

Olov nacke … femton gårdar … Alla må skända(?) göt …

På Storegården i Hindsberg en km söderut från kyrkan i Leksberg står den skadade runstenen Vg 12. Den saknade delen vars runor det skulle ha varit väldigt intressant att veta vad de hade att berätta ligger enligt traditionen inmurad i Haggårdens ladugård, någon kilometer åt nordost.

Se också Olov nackes gravsten.

Tillbaka

Karleby

Toras sten, Vg 106

Runor tillsammans med en maskbild i Mammenstil,
en ovanlig kombination

…göra minnesmärket efter Tora, sin moder

I den synnerligen trevliga lilla byn Karleby i Leksberg socken sydväst om Mariestad står en runsten och vilar sig mot ett uthus. Tyvärr saknas stenens rotända, så både början och slutet av den ursprungliga texten är borta. Maskbilden är den enda i Västergötland, och är tillverkad i den danska Mammenstilen, varom man kan läsa nedan.

Tillbaka

Kättils och Oluvs sten, Vg 13

Nolgården i Karleby i Leksberg socken ett par hundra meter väster om Tidan. Av ormhuvudets utformning på denna runsten tror man att den är rest någon gång före år 1010.

Tore skorpa reste denna sten efter sin son
Kättil och efter Oluv, sin fosterdotter/-mor

Till höger strax utanför bild har det legat två träkyrkor, den äldsta blott 4 x 6 meter stor, byggd omkring år 1050. Efterträdaren byggdes delvis ovanpå sin företrädare, men ställd på en stengrund och försedd med långhus och kor. Denna kyrka var i bruk någon gång fram till 1300- eller 1400-talet. Runt kyrkoplatsen har man påträffat ca 1.500 gravar, och alldeles intill har man sysslat med järnframställning.

Ett annat Karleby ligger öster om Falköping

Källa:
Ullervad-Leksberg hembygdsförening

Tillbaka

Ullervad

Tores sten, Vg 15

Vg 15 invid Tidans strand vid Sunds gård i nordvästra Ullervad. Här låg Sunnevad där eriksgatan tros ha passerat, på berget i fonden ligger Leksbergs kyrka och Leksbergs backe.

Roar reste denna sten efter Tore, sin son

Cirka 50 meter bortom stenen på bilden ovan låg förr ett vad över Tidan vilket gav upphov till namnet Sunnevad. Härifrån är det ca tre km upp till Vänern, och här över sägs den medeltida eriksgatan ha gått fram, över en bro som byggdes på föranstaltande av biskop Bengt den gode.

På Storegårdens marker i Ullervad har man funnit tio guldspiraler, se dem hos historiska museet. Ytterligare guldspiraler har påträffats i "Kojan", se dem här, sammanlagd vikt för fynden 630 gram.

Tillbaka

Tidan

Tidan har ett märkligt flöde, faktiskt med början söder om Ätrans källa, öster om Ulricehamn. Ätran som ju rinner ut i Falkenberg medan Tidan rinner norrut upp till Vänern. Se dessa vattenleder som man innan det fanns några egentliga vägar fordom följde - fornkartan.

På den västra sidan vid Tidans utlopp låg kungsgården Tuna som senare bytte namnt till Tunaholm då den flyttade ut till en holme i Tidan. Här grundades sedan Mariestad av hertig Karl 1583 varvid Tunaholm blev Marieholm.
Läs om Tuna-namnen.

I Vad uppströms Tidan låg en gång kungsgården Vað, varifrån Vads bo styrdes. Vid Vad ligger Askeberga, lite längre ner passeras Hjälstad med sin thegn-sten för att sedan flyta genom Odens sjö (Östen), vidare därifrån genom Odensåker och förbi Frölunda i Tidavad till Stora Ek - läs nedan och se kartan ovan.
Längre uppströms från Vad passerar Tidan Tibro, Korsberga, Tidaholm, Ettak och Vättak.

Dagens Marieholm, byggnaden från 1733 är av trä, den andra våningen tillkom 1853

Tillbaka

Trilleholm i Tidan

En bebyggd holme i Tidan väster om samhället Ullervad tilldrar sig intresse. Här på Trilleholm finns enligt FMIS en mangårdsbyggnad från 1860-talet vars grund sägs vara från 1100-talet. Dess mått är 17 x 9 meter, murarna 2,5 meter tjocka och källaren är delvis tunnvälvd. Enligt traditionen har den i äldre tid nyttjats som arrestlokal, vidare skall det ha funnits en underjordisk gång som mynnat ut uppe på Kungsbacken intill en bautasten.
Hildebrand skrev: "I trädgården å Trilleholm står en bautasten, 4 ½ aln hög, 1 aln 4 tum bred. Derunder skall, enligt sägen, en Folkunge vara begrafven".

Kanske att här fanns ett fäste liknande Ekholm i Göta älv? Kungsbacken är enligt traditionen en vikingatida gravplats. Sex km västerut ligger Björsäter dit traditionen förlägger en folkungaborg.

Källor:
Antiqvarisk tidskrift 1869, Bror Emil Hildebrand
RAÄ
FMIS

Tillbaka

Stora Ek

Torstens sten, Vg 4

Torstens sten uppe på Kungsbacken sägs stå utmed vägen där
kungarna som var ute på eriksgata tros ha passerat förbi

Udd skald reste denna sten efter Torsten, sin son,
och gjorde stenbro för (honom).
Han ägde tre gårdar i hammarskifte och
trettio marker innestående hos Erik

Hammarskifte var någon form av fördelning av land, troligen byns gemensamma.

Tillbaka

Det stora djuret, från ca 970-talet
(Ristningen är digitalt förstärkt)

Djuret tillhör bildkategorin "Det stora djuret". Denna är främst representerad som kungasymbol och speciell stormannasymbol i dansk vikingatid. Dateringen ligger troligtvis runt 970. Bilden kan ha anknytningar till kejsartronen i Konstantinopel, vikingarnas Miklagård. Se Olsbrostenen.

Karta över Kinneviksområdet

Källor för runstenarna:
Västra Götalands runstenar, se under Mariestad
Foteviken

Tillbaka

Rogstorpstenen i Lyrestad

Gunnars sten - Vg 14

Vg 14 i Lyrestad, 3,3 m hög och belägen vid Friaån som kan anas i bakgrunden,
stenen pryds i toppen av ett vackert format kors

Hätting? och Härvard, de reste
stenen efter Gunnar sin fader

Stenen i Rogstorp, Lyrestad, restes för ca 1.000 år sedan, knappa två mil nordost om Leksberg och dagens Mariestad. Platsen där stenen står tros vara den ursprungliga, ca 800 m nedströms ett vadställe över Friaån vilken har sitt utlopp i Vänern öster om Torsö.

Lindskog skrev om Lyrestad att "Minnesmärken finnas här inga, mer än en 9 alnar lång sten, som fordom stått uprest, men nu är kullfallen, och ligger på en Rogstorp tillhörig äng. På sidan har stått inskrift merd runor: Daur. Hatigr. Harvardr. Rajsn. Stain. Iftir. Gunar. Fadur. Sin".

Men där var Lindskog försedd med sämre information, i socknen finns både domarringar (varav en kallas för Kungagraven eller kung Runes grav), stensättningar, en treudd liksom Böckersboda skeppssättningar och en fornborg vid Friaån för att nämna några minnesmärken. I Lyrestad har man också funnit en spiralten av guld från folkvandringstid, funnen strax söder om vadstället - se den hos historiska.se. Läs om fornborgar.

Vadet i Lyrestad var en av vägarna upp till Tiveden vilken via Hova och Ramundeboda ledde vidare Nordanskogs, ungefär den sträckning som E 20 har idag. Friaån löper här så gott som parallellt med Göta kanal, och Vadet ligger endast en dryg km nedströms dagens kanalbro i Lyrestad. Här bör eriksgatan passerat förbi.

Tillbaka

På baksidan är två fyrfota djur huggna i hög relief

Hätting och Härvard hade fått tag på en duktig stenhuggare. Baksidan pryds av två djurfigurer huggna i hög relief, vilka liksom korset på stenens runsida för tanken till Olsbrostenen även om nu denna är huggen på vanligt sätt. Men danske kung Harald Blåtand hade också en hög relief på sin sten i Jelling...

Det övre djuret är kraftigt skadat, och ett halvmeterstort stycke har fallit ner till marken. Det undre djuret är bättre bevarat, även om huvudet saknas. Troligen har båda varit av typen Det stora djuret, med benen kopplade med bandknutar.

Med sin placering mitt ute på en plan åker är det inte omöjligt att Rogstorpstenen fordom i ensamt majestät kunnat ses resa sig upp över vattenytan då Friaån om våren varit extra vattenbemängd. Högst troligt var den en gång vackert målad, se en sådan sten under Runstenar.

Läs om runstenar

Karta över Kinneviksområdet

Källor:
Stig Lundbergs hemsida - Rogstorpstenen
FMIS
P E Lindskog

Maskbilden i Karleby på bilden ovan är den enda i Västergötland, extra märklig då den också är försedd med runor - det brukar vara antingen eller. Maskbilderna anses vara motiv hämtade från Bysans, vikingarnas Grekland - se karta - och tros vara från ca 970-talet. Möjligt är att Tora i Karlebys son, han som reste stenen och som vi inte känner till namn, faktiskt kan ha varit iväg ner till Medelhavet och där stått i sold som väring i kejsarens garde. Maskerna antar man ha varit till för att sätta skräck i betraktaren, som ett skydd. De ser ut att vara försedda med ögon med två streck emellan, näsa och mun och skägg med likartade utseenden. På det nu försvunna Camminskrinet finns Det stora djuret avbildet i helbild, men för ovanlighetens skull har det huvudet vänt mot betraktaren - och nog är det samma mask man ser stirra emot sig (bilden till höger).

Dansk maskbild, Västra Strö, Eslöv Camminskrinet

Det stora djuret på Olsbrostenen, med en mask sedd från sidan

Huvudet på Mammenyxan

Tillbaka

Mammenstilen har sitt namn från Danmarks rikaste vikingagrav som påträffades i Bjerringhøj vid Mammen på Jylland, beläget mellan Århus och Limfjorden - se karta. En av de båda yxorna som fanns i träkammargraven var en verklig praktyxa, smyckad med en silverinlagd ornamentik som visade en maskbild vid fästet. Dessutom en bild av Det stora djuret i kamp med en orm, även om andra menar att det är en fågel som kämpar med ormen.

Den döde begravdes i en stor gravhög ca 970, och fick vid sin sista vila huvudet mjukt placerat på en dunkudde, med en yxa på var sida. I kläderna fanns rikligt med guldtrådar invävda.

 

Tillbaka

Skårbystenen, en dansk runsten med en enklare
bild av Det stora djuret (stenen står idag i Lund)

Ká-Ulver och Auttir, de satte denna sten efter Tome,
sin broder, som ägde Gudis snape