tenarna i Askeberga ett par mil norr om Skövde kom på plats någon gång under järnåldern. Det allra äldsta namnet på platsen skall ha

Blott några få kilometer åt sydväst ligger kung Ranes hög, och från Askeberga bör man ha kunnat se denna höga kulle i Flistad jämte vilken en kyrka sedan uppfördes. På vägen dit passerar man Odenslunda.

Den i väster liggande sjön Östen hette i gamla handlingar Odens sjö - har det någonsin funnits ett Odens land så måste det ha varit här, och skall man tro på Brage Broddarsson och Snorre så fanns det faktiskt det!

Läs om när Oden kom till Västergötland...

Askeberga skeppssättning ca 1900, även flitigt använd som potatisåker

Tillbaka

Skeppssättning - eller en Odens hall...?

Då ställer man sig frågan - vem kan det ha varit som hedrats med en minnesvård i form av 24 stycken 25-30 ton tunga stenblock...? Och var är stävstenarna? Om det nu är en grav? Vid undersökning på 1920-talet fann man i vart fall ingen grav inom skeppssättningen - om det nu är en skeppssättning? Vem skulle släpa iväg de båda stävstenarna på vardera minst 30 ton - och vart? Hypoteser har ställts om att Askeberga istället skulle kunna ha varit en hall för utövarna av Odenkulten och att det därför inte finns några stävstenar - det var där man hade ingångarna... Att man nödvändigt behövt ha ett tak på en hall är inte säkert, riterna menas ju alltid ha skett utomhus. En snarlik stensättning finns i Nässja i Östergötland, och den ser faktisk ut att ha formen av en hall!

* * *

Högängens gravfält i Amundtorp några mil söder om Askeberga är också synnerligen intressant med sin komplexitet av domarringar, skeppssättning och grunder till vad som kanske har varit gudaboningar, de hedniska tempel där gudarna bodde.

Se även Ales stenar i Skåne och Anundshög i Västmanland

Tillbaka

Tinget i Askubeck år 1200

Biskop Järpulf på tinget i Askubäck år 1200, avbildat av stenhuggare Byson

Om vad som timat i Askeberga visste Lindskog att berätta: "Och är utan tvifvel denne Domplats det Askubeck, der det märkvärdiga Mötet hölls år 1200, på hvilket Tionden första gången beviljades genom Biskop Jerph-Ulphs pådrifvande, hvarom det heter i Bihanget till Westgöta-Lagen: Han kom fyrsta sinni Tionde af Bondom Biskupi, tha fick han doma till a thingi, fyrst ting hafdis ok hioldz vider Askubeck; hvilket lärer betyda: Han kom första gången bonden att gifva Tionde till Biskopen: det fick han dom på vid tinget, först då ting hölls i Asakubeck. Detta ting kallas i biskop Brynolfs Rimkrönika en Herredag, då det heter om Tionden:

Richsens Radh, efter kirkiena Lagh,
Samtykte thet på en Herredag.

I en fotnot: "Wåre Historieskrifvare hafva hitintills ej vetat, hvar detta Askubeck skulle sökas. Prof Scarin, i sin Disputation de Decimis, gissat på Åkebäcks Socken på Gottland; men högst osannolikt. Stället måste väl finnas i Skara stift, der Jerph-Ulph var biskop".

Järpulf var Skarabiskop ca 1190-1200, och enligt SOFI fanns Askubäck bäck i Vad socken.

En bra bänk där man kan slå sig ner och fundera över stenarna...

Tillbaka

Vads bo - ett av åtta bon

Vad (Wad) ligger beläget rakt öster om Askeberga och omedelbart norr om samhället Tidan vilket fått sitt namn av det flöde som rinner upp söder om Mullsjö och sedan ut i Vänern i Mariestad, se en karta över dess nedre lopp.

Under tidig medeltid och troligen även långt dessförinnan indelades Västergötland i åtta bon varav Vads bo var ett, skrivet som Vazboo år 1278. Vads bo hade sitt huvudsäte i Vad där det därför måste ha funnits en kungsgård, kanske på Vaholms ägor. Vads bo blev senare Vadsbo härad.

Tillbaka

Sigtunerne - Fornu Sigtunir

I Vad alldeles nära till skeppssättningen i Askeberga fanns en gång platsen Sigtunerne om vilket P E Lindskog skrev:
"Vid Wads by i det s.k. lilla gärdet hafva för längre tid tillbaka funnits rudera efter stenlagde gator, som Bönderne nu kalla Sigtunerne, förmodligen lämningar efter det gamla Upsala Öde WAD som nämnes i W. G. Lagen, och här varit beläget. Der hafva under jordens brukning funnits många hästskor, hvaraf ännu en kan framvisas". Kanske att det är det Sigtunaholm som omnämns år 1380.

Dag Stålsjö berättade i sin TV-serie Svearikets vagga om att kung Rane, eller 'Oden - göten' slog sig ner i Vad som senare skulle komma att kallas för Fornu Sigtúnir, alltså Det gamla Sigtuna. Sig var ett av Odens alla namn, och betydelsen av Fornu Sigtunir med sitt tuna i namnet blir då De forna Odengårdarna. Kanske befinner man sig här på platsen för en av dessa gårdar.

Dag berättade vidare att Vads kyrka en gång låg bredvid Fornu Sigtunir, och på kyrkogårdens gravstenar kan man idag se många intressanta person- och gårdsnamn; familjen Oden och gårdarna Odenslund och Valhall passerade revy i rutan. På andra sidan sjön Östen ligger Odensåker...

I bygden finns en legend om en vit häst som i ofredstider skulle lämna Odens sjö för att hjälpa bygdens folk.

Även Sätuna vid Hornborgasjöns östra strand omnämns som en möjlig plats för Fornsigtuna, och söder om Hornborga gamla kyrka ligger Odensängarna.

Vaholms brohus strax norr om Askeberga har sedan 1700-talet tagit folk torra över Tidan

Tillbaka

Vads kyrka

Vad kyrka med sin klockstapel i vilken det finns en björnstege från medeltiden

Kyrkan i Vad har sedan 1100-talet legat alldeles invid ån Tidan, men platsen skall till för inte alls så länge sedan ha skrivits som Situn. Kyrkan tillbyggdes åt öster år 1724 och fick då sitt tresidigt avslutande kor. Ett tidigare vapenhus revs år 1924 och ersattes med ett nytt. Stora delar av de medeltida murarna finns kvar i långhusets västra del. Dopfunten synes vara jämgammal med den äldsta kyrkan vilken omnämns år 1302 i ett brev undertecknat av kung Birger Magnusson. I en avbildning i Peringskiölds Monumenta består kyrkan vid 1600-talets slut av ett rektangulärt långhus, smalare, rakt kor och ett timrat vapenhus i söder.

Som namnet visar var det här som man på ett bekvämt sätt kunde ta sig över vattendraget på sjön Östens östra sida. Östen hette förr Odens sjö och sänktes på 1800-talet med en meter.

Lindskog: "Wads kyrka är i sednare tider tillbygd. När grundvalen dertill lades, fanns ned i jorden en i tu klufven stock med 2:ne tränaglar ihopfästad vid ändarne. Wid öpnandet af den samma låg hela benranglet af en människa deri. I Stapel finnas 2:ne klåckor".

En dryg km västerut ligger Askeberga och tre km norrut står thegnstenen i Hjälstad.

Låsmekanismen till kyrkodörren

Källor:
Skylt vid skeppssättningen
Götland - Sveriges vagga? av Verner Lindblom
Vaggan
Projekt Sjön Östen