ngen annanstans i Sverige ligger lämningar av gamla borgar så tätt som på och kring Kållandsö. Lägger man sedan till Kinnekulle och området öster och sydost därom så tillkommer ännu fler.

Intressant är att det på 1700-talet skall ha kommit en enorm flodvåg i Dalbosjön som bl.a. spolade bort Dalbobron i Vänersborg och slammade igen rännan till Karls Grav. Denna jättevåg kan inte gärna ha kommit någon annanstans ifrån än från Lurö skärgård som då kanske fick ett annat utseende än den har idag.

Det medeltida namnet på Kållandsö, förr bestående av socknarna Otterstad, Senäte och Torsö, var Qualdins ö efter häradet Qvalden.

Någonstans på Kållandsö författade hertigarna Erik och Valdemar 24 augusti år 1317 ett dokument på latin där de förklarade att "å deras sida all ovänskap med borgerskapet i Riga upphört".

Tillbaka

Lämningar på och vid Kållandsö

Längst ut i väster på fastlandssidan ligger Jarlehus eller Järnehus som den gamla borgen kallas i folkmun och förmodligen även hette förr. Där menade bl.a. Dag Stålsjö att det en gång funnits en järnkätting som varit spänd rakt över sundet för att förhindra passage. Han lyckades t.o.m. finna en kedja på bottnen, över 100 m lång! Delar av denna förvaras idag på Västergötlands museum i Skara.

Seglar man in i Järnesundet kommer man fram till en annan gammal husgrund på en udde av Lindön på Kållandsösidan - se en karta där Jarlehus och platsen för husgrunden på Lindön är utmärkta.

Järnesundets mynning sett uppifrån Jarlehus

Ytterligare någon kilometer längre in i den gamla farleden ligger Lindholmens slottsruin, en gång en mäktig borg och sätesgård åt den gamla västgötska adelssläkten Tre Rosor. Kvar idag är flyglarna och borgruinen. På Smedjeön strax norr om Lindholmen finns rester av en parkanläggning som låter oss ana den forna prakten. På Smedjeön finns också rester av vad som förefaller ha varit ett tegelbruk.

Tillbaka

Efter Lindholmen österut byter farleden namn och kallas för Kävelstocken, ett namn som vittnar om de mellan Kållandsö och fastlandet i forna tider ofta förekommande kavelbroarna. Dessa kavelbroar var "mattor" av trästockar som flöt på vattnet. På fornisländska betyder kavle just flöte.

Tillbaka

Riksbro skans

Riksbro skans vid Ullersundet

Fortsätter man någon kilometer förbi Löpareholmen och Skalludden, namn som också vittnar om gamla företeelser, kommer vi till nästa borganläggning. Den ligger där Ullersundet är som smalast och kallas Läckö skans men hette tidigare Riksbro Skans. Sin nuvarande utformning med försvarsverk utanför fästningens huvudvall fick den av Magnus Gabriel De la Gardie. Namnet Riksbro Skans tyder på att bron som idag heter Ulleredsbro rimligtvis måste ha lett ut till ett rike eller till den som styrde i riket.

Tillbaka

Ullersund

Det smala Ullersundet mellan Kålland och Kållandsö sett från Ulleredsbro

Sundet här heter Ullersund och år 1397 skrevs gården Ullered som Ullarof vilket menas skall översättas till Ulls Hov där ett avgudatempel menas ha varit beläget ca 1.5 km öster om S:ta Marie Kapell. Några hundra meter öster om Ullered ligger Gullhålan, utpekad som Ulls gamla heliga källa. Kanske att även Ulleråker fanns här, varifrån kung Rolf hämtade sin Torborg?

Tillbaka

Norr om Pålskär finns en fornborg med utsikt över Madsundet som ligger mellan Fröfjorden och Ullersund. I storlek är fornborgen ca 110 x 70 meter, kallad för Drakeberget. Endast några hundra meter öster om borgen ligger Kungskullen med gravfältet Kungshögen, bestående av ca 80 högar och andra gravar.

Utsikt från fornborgen Drakeberget på Kållandsö, bort mot
Torsängen på Kålland på andra sidan Ullersund

Till vänster en kuliss från Arnfilmen, sedd från en plats nedanför Drakebergets fornborg.
I fjärran ses silhuetten av Kinnekulle.

Tillbaka

Runt Otterstad

Några kilometer norrut från Ullersund ligger det guldrika Senäte med den forna offerkällan S:t Sigfrids källa. Ytterligare norrut finner man Otterstad, skrivet som otars staðum år 1283 och som otarstadhum i ett brev där Ingrid Svantepolksdotter år 1312 skänker sin gård därstädes till Mariakyrkan i Skara där hon också väljer att ha sin gravplats. Ingrid är känd från klosterrovet i Vreta.

Namnet Otterstad kommer av mansnamnet Ottar, och en känd sådan var kung Ottar Vendelkråka som skall ha levt i början av 500-talet... I Otterstad bodde på 1300-talet prästen Jon Broka som hade en avhuggen människofot som sköldemärke...

Tillbaka

Runsten och pålspärr vid Uppsala

Norr om Otterstad längst in i Fröfjorden står en runsten vid korsningen där man svänger av för att komma till Uppsala och Odensvik. Alldeles väster om stenen har man i marken påträffat en pålkonstruktion tillverkad av stående ekstockar på ett 100 x 80 meter stort område. Med hjälp av georadar kunde man se tydliga strukturer som löper i öst-västlig riktning, och i FMIS är den noterad som en spärranordning.

Kanske har konstruktionen varit en pålspärr i ett sund som avskiljt en ö från Kållandsö på vilken Läckö låg i norr och en fornborg fanns i söder. Äldre kartor visar att marken från konstruktionen och norrut upp mot Spikefjorden var sankmark.

Sigges sten, Vg 35, belägen väster om Uppsala uppe på en stenknalle alldeles
ovanför platsen för den förmodade pålspärren som legat här nere till vänster

Tolir reste denna sten efter Torkel, sin frände

Om runstenen berättar Lindskog att allmogen menade att Sigge var densamme som man kallade Sigge Fiskare som skall ha varit den förste som slagit ner sina bopålar på platsen.

Bild över Kinneviken bort mot Kinnekulle, tagen från en brygga
i den naturliga hamnen Frössviken, Froswiken, öster om Uppsala

Tillbaka

I Sunnerby söder om Odensvik har man funnit resterna efter en 1100-talskyrka trots att här aldrig funnits vare sig någon socken eller församling med det namnet. Troligen har kyrkan istället tillhört Storegården och varit en ren statuskyrka. Kyrkan som var 13 x 7 meter stor revs i början av 1700-talet för att ge sten till Sunnersbergs kyrka.

Känt är att hertig Erik var här i Sunnerby i augusti år 1317 då han i ett brev tillåter sin rådsherre Birger Persson att köpa mark som egentligern var skänkt till Julita kloster.

Längst i norr ligger "det mäktigaste slottet på Kållandsö", Läckö som även det fick sitt nuvarande utseende av De la Gardie. Här lät norske Magnus Barfot bygga ett fäste på Kvaldinsey år 1099 i sitt försök att lägga alla marker väster om Vänern och troligen delar av Västergötland under sig.

Tillbaka

Rackeby på Kålland

Rackeby kyrka - notera den kraftiga eken

Rackeby på Kålland omnämndes första gången år 1299 men socknen först 1358. Om den tidiga kyrkan som byggdes på en stenig åker berättas att troll om natten rev ner vad som byggts på dagen.

Rackeby kyrka var tornlös på 1100-talet och försedd med en sandstensabsid med två ljusöppningar. Det kraftiga tornet är senmedeltida, kanske tillkom det i samband med valven som slogs på 1400-talet.

Strax norr om kyrkan låg Rackeby gård.

Index över kyrkorna

Tillbaka

Minnesstenen över Eskil

På Rackeby kyrkogård finns en runsten av gnejs vilken år 1863 påträffades stående på kant utmed den norra kyrkväggen, svart av tjära som droppat ner från taket. På båda sidor om runslingan finns en ristad ornamental bård av utdragna S-linjer som längst ner övergår i linjer vilka är hopfogade av små fyrkanter.

Runsten Vg 37

Ödgrim(?) satte denna sten efter Eskil, (sin) son

Notera bården som hålls ihop av fyrkanter

Tillbaka

Gården Rackeby

Mot slutet av 1200-talet tillhörde Rackeby hertigarna Erik och Valdemar Magnussöner. Då bröderna första gången kommit ihop sig, år 1304 på Aranäs, så skall kung Birger ha rest till Visingsö medan de båda hertigarna begav sig hit till Rackeby.

Rackeby Storegård var belägen omedelbart norr om kyrkan. Idag är det inte så mycket mer än en stensatt källare och några uppstickande stenar bredvid en ladugård som minner om dess existens - av något "slott" har man dock inte funnit några lämningar.

Lindskog skrev att man kom till "det gamla Slottet Järlehus", men det finns även funderingar om att det kan ha funnits ett slott eller kungsgård på Lindön som kan ha varit aktuell som hertigarnas mål.

År 1334 skänktes godset Rackeby till Gudhems kloster av hertig Eriks son, kung Magnus Eriksson. Nunnorna kom hit omkring 1340 och fanns kvar ännu 1359.

Tillbaka

Lindskog omtalar också att Rackeby rätteligen borde ha hetat Ranackeby eller Ran-åkerby efter en "betydande man eller Fylkiskonung, Rane, som skall hafva bott antingen på Järlehus eller Storegården, och, enligt Allmogens berättelse, vara begrafven vid vägen nära vid Almeryd, der en bautasten är uprest".

"Nordväst från Rackeby kyrka synas äfven spår af en dylik begrafningsplats, deräst ännu stå 2:ne stenar; den ene har likväl för några år sedan blifvit avslagen. På stenarna synas inga tecken till någon skrift, men man menar allmänneligen, att den förr nämnde kämpen Rane här skall vara begrafven".

På Skåreberget ca 400 m rakt söderut från kyrkan finns fyra domarringar och en 12 m stor gravhög. I sydväst tronar Skalundahögen.

Tillbaka

Södra Vänern som Olaus Magnus såg området för ca 450 år sedan
Runorna lyder 'antikua serua' som uttydes 'Antiqua serva'
vilket är latin (!) för 'Bevara fornminnena'.
(Tack för förklaringen Peter)

Källor:
Svearikets vagga - Dag Stålsjö
Anesa
P E Lindskog - Försök till en korrt beskrifning af Skara stift
Västra Götalands runstenar