Skånings Åsaka
Uppdaterad den 14 maj, 2008
Tillbaka


Skånings Åsaka kyrka uppfördes år 1873
strax invid sin föregångare från 1100-talet
kånings Åsaka i Skånings härad ligger ca en dryg halvmil nordost om Skara och rakt norr om biskoparnas sätesgård Brunsbo.
Namnet Åsaka skrevs år 1390 som Asaka medan häradet mot slutet av 1200-talet skrevs som Skanungshæræd. Funderingar finns om att detta Skanung i någon passus skulle kunna vara det Skåne som omnämns i sagorna...
Häradssigillet från 1432
lär vara det äldsta i Sverige, visande en stående jungfru Maria med Jesusbarnet på armen och en liljespira i vänster hand.

Den forna kyrkan som högst troligt var från 1100-talet byggdes uppe på en ås där det finns flera gravfält från järnåldern. Kyrkan hade ett rektangulärt långhus med fullbrett och rakt avslutat kor i öster, sakristia i norr, vapenhus i söder och ett mindre, ridande klocktorn av trä som var placerat en bit in på taket. Här finns två liljestenar. Kyrkans forna dopfunt och cuppa påträffades år 1931 i närbelägna trädgårdar där de fungerade som blomkrukor. Den nya kyrkan som byggdes år 1873 sägs ha uppförts "till fiol och handklaver".


Index över kyrkorna

 

Tillbaka

Om Marskabyn som en gång låg här kan man fundera över om namnet hade med titeln marsk att göra, en överbefälhavare för krigsmakten. Marskabäcken rinner förbi Nabbeborg på sin väg mot Vänern.

I Kockhem västerut och söder om Ledsjö fann på 1700-talet en 12-årig flicka stora mängder silvermynt i en sandbacke, nedlagda i ett "kopparbäcken". Mynten eller brakteaterna var bl.a. slagna för kung Knut Eriksson och Henrik III av England som var kung i hela 56 år, under åren 1216-1272. Även ett medeltida silversmycke med ett emaljerat lejon påträffades - se det här.

 

Andra Åsaka:

Barne Åsaka | Kållands Åsaka | Ullene Åsaka | Väne Åsaka | Vartofta Åsaka

 

 

Tillbaka

Viglunda


Guldbrakteat funnen i Viglunda,
ett smycke från ca 500- talet


Vi eller Vig beteckande fordom en helig kultplats där man offrade till gudarna, och enligt traditionen skall här ha legat ett avgudatempel. I Viglunda dunge som är belägen söder om kyrkan vid korsningen mot Ranåker har det enligt ortsbefolkningen en gång funnits en skeppssättning av vilken det efter stenhämtning på 1800-talet endast återstår tre stenar. På kartan står stenarna benämnda som rester efter en domarring, men de intillboende framhärdar...

År 1774 skrev prästen Sven Rydbom här i Åsaka att "Offerkälla skall efter gamla sägner varit i den så kallade Viglunda lunde, varest ännu några gamla aspar synas, vittnar om sannolikheten dem ingen vågat hugga. Gamla aspar ikullfallna få ligga där och ruttna, emedan folket, intagna av gammal vidskepelse och fördomar ej vågat sönderhugga och dem bortföra".

 

Tillbaka

Det berättas vidare att det här i Viglunda dunge en gång skall ha legat ett kapell som skall ha sjunkit - och i närheten finns faktiskt en gård som heter Kapellsgården, förr kallad just Kapellet. Till kapellet hörde en klocka som också sjunkit men som skall kunna tas upp om man var tyst under arbetet.

Enligt sägnen var det en gång några karlar som försökte ta upp klockan, men som de höll på kom det på vägen en bonde körande med ett halmlass, förspänt med en höna. Då började männen skratta, och klockan som var så långt uppe att de kunde se den sjönk åter ner i djupet, och där ligger hon ännu.
En liknande historia berättades om en klocka i Jutahôlja i Lagmansholm.

 

Tillbaka

Viglunda avgud

På vinden till Åsaka kyrka förvarades förr vad som man trodde var en avgudabild, "gjord som en ordentlig karl". Den var tillverkad av en fyrkantig ekstock med ett utskuret ansikte i ena änden vilket dock var illa ankommet. Runt hjässan satt spikar som en krona, och alltihop var rödmålat. Bilden var noga uskuren, men var maskstungen, berättades det. Någon annan skrev att "Den var brunmålad, hemsk att se på, hade armar och ben, kroppen mycket smal, längden var 2½ aln".

Troligen var det en Kristusbild vilken måhända för en tid fått tjäna som korngud. Dessa korngudar fördes förr runt på åkrarna för att försäkra sig om god skörd, och Verner Lindblom menade att namnet Åsaka betyder just gudaåkning.

Västgöta-Bengtsson intervjuade en man som berättade hur det kunde gå till med dessa korngudar - blev det en dålig skörd så plockade man med sig kornguden ut på åkrarna och visade hur dåligt det växte, sedan skällde man ut honom å slo´n så môe en tröste för att han inte sulle gôra ummet...
En annan känd korngud var den i Norra Vånga.

 

 

Tillbaka

Fornborgen på Lundsberget


Inte mycket visar på att här legat en fornborg - men myrorna verkar trivas...


Söderut och sydost om gården Ranåker (ranakrum i mars 1304) ligger vad som en gång högst troligt har varit en fornborg, 300 meter lång och 50-70 m bred. Arkeologer ställer sig dock en aning tvekande till detta och menar att det istället varit åkerytor som röjts fram och att sten och jord lagts runt kanterna som terrasser - varav en är mellan 1-4 m hög och 170 meter lång!

Det är inte utan att man frågar sig varför man skulle lägga ner så oerhört mycket arbete på att anlägga åkrar här uppe på Lundsberget då hela den bördiga Varaslätten ligger nedanför... Men man lämnar ändå frågan öppen om att det faktiskt skulle kunna ha varit en fornborg som senare använts till odling.

Läget uppe på berget talar för att här legat en fornborg, speciellt som området varit betydelsefullt med alla de viktiga vägar som passerade här förbi. I Götala i söder låg platsen för alla götars ting.

Tillbaka


Utsikt från fornborgen bort mot det sägenomspunna Kinnekulle

 

Se några fornborgar på Fornkartan och läs om fornborgar


Källor:
Bebyggelseregistret