Bälinge norr om Alingsås låg fordom fästet Stynaborg på en holme i Säveån, kringränt av en naturlig meanderslinga. Det anses ha blivit uppfört under tidigt 1300-tal, men kanske att det kan ha skett ännu

tidigare. Holmen kallas allmänt för Kungsholmen.

Stynaborg tros ha blivit anlagd som ett "fast hus" ingående i den svenska riksgränsens försvar men fungerade också som ett lås för vägen mellan Gullbrandshus och Skara. Näsborgen skyddades från landsidan av två vallgravar innanför vilka diverse ekonomiutrymmen haft sin plats, s.k. förborgar.
Rune Ekre menar att här troligtvis funnits hantverkare med yrken som ex.vis blidomästare - tillverkare av stenslungor - och armborstmakare på Stynaborg.

Några km åt nordost ligger Bälinge kyrka, tillkommen under 1100-talet och dit man får förmoda att borgens garnison begett sig för att få en stunds andlig spis.

Tillbaka

 

Stynaborg sett från norr - bild av A Tell 1933

 

 

Tillbaka

Stynaborgs beskaffenhet

Fästet bestod av en förborg med ekonomihus, ett hus av tegel och sten samt flera träbyggnader. Av översiktsplanen nedan kan man utläsa att borgen kringgärdats av dels Säveån, men också av dubbla vallgravar. Då vallgravarnas bottnar idag ligger två till tre meter över åns vattenyta så menar man att Säveån måste ha varit betydligt högre och bredare än idag.
Själva borgen var en tornborg med ett runt torn, och yttermåtten för själva borgen var ca 32 x 36 meter medan hela området är ca 200 x 50-110 m stort.

Vid utgrävningar gjorda åren 1933 och 1955 har man funnit sporrar av brons, tegel från medeltiden, en pilspets, bronsbeslag, en järnskålla (en tunn plåt eller platta, beslag eller skoning) samt spikar av järn och mycket träkol vilket tyder på att här brunnit.

 

Översiktsplan av Stynaborg av Erik Dahlström

 

 

Tillbaka

Stynaborg i hävderna

Det första omnämnandet av Stynaborg finns på ett kvitto för erlagda böter från den 12 mars år 1412. Det skevs ut här på Kungsholmen av fästets hövitsman Hanis Walraffn och undertecknades också av häradshövdingen i Kullings härad Kristman i Rödene. Beslutet hade fattats av såväl "kunungxret oc heradzret", så troligen hade svaranden lagt ner en del möda för att slippa stå till svars.

Den som nu fått sitt beslut om bot var Karl Eriksson som ej inom föreskriven tid hade återlöst en gård som Kristiern möjligen ägde eller hade ålagt honom att göra, och för att Karl hade ridit en Esbjörn Kettilssons häst längre än vad som överenskommet var. Dessutom hade han byggt sitt hus på byns allmänning.

Tidigare ansåg man att platsen för Stynaborg var en plats nära Lödöse. Men om nu häradshövdingen bodde i Rödene alldeles bredvid Stynaholm i Bälinge så är väl det senare en mer trolig plats, och det vedertagna är idag att det är här på Kungsholmen som Stynaborg legat.

Det fanns förvisso en Hannes Walrafns i Lödöse 1410 om det nu kan ha varit samma person som Hanis Walraffn, men det är inte troligt att häradshövdingen i Kolandzherade (Kullings härad) skulle underteckna utfärdandet av böter i Ale härad.
Dessutom förekom en Hans Walrafn som fogde i Malmö år 1391 (vad nu det har med saken att göra...).

Men för att krångla till det hela så lydde Ale, Kullings och Barne härader under Stynaborg, och det har också funnits ett Stynaborgs län - så det är ju ändå inte ställt utom allt tvivel... Men lämningarna efter borgen ligger där de ligger.

 

Norra sidan av Stynaborg sedd från norr. Borgen har stått på den vänstra av kullarna.

 

 

Tillbaka

De fasta husen

De fasta husen dyker upp under 1200- och 1300-talen då stor oro råder mellan Danmark, Norge och Sverige. Fasta hus var befästa borgar till skillnad från de försvarsställningar vilka i förväg iordningställdes på strategiska platser men endast bemannades då omedelbar fara hotade - ofta bestod dessa endast av uppslängda jordhögar eller bråtar till skydd mot de anfallande.

Andra exempel på fasta hus i försvarslinjen var Ekholmen i Övre Götaälvdalen, Gamla Lödöse, Loholm, Kvinnestad, Öresten, Kinnaborg, och Kindahus m.fl.

 

Kullings härads sigill
år 1563

 

Man tror att Stynaborg intogs och förstördes under Engelbrektsupproret 1434, eventuellt av Peder Ulfsson Ros då han med en här marscherade mot Varberg för att på vägen bränna borgarna Opensten och Öresten.

 

 

Tillbaka

Kungsholmen sedd från väster, undrar just hur här såg ut
med soldater, befästningar och vallgravar

 

 

Översiktsbild från öster över vad som idag finns kvar av Stynaborg på Kungsholmen