Det är inte mycket som syns av Fagranäs idag - stenarna är täckta av en frodig mossa

orgen Fagranäs finns omnämnd i skrifter från 1341, Fagranæs. Borgen var belägen omedelbart söder om den senare tillkomna borgen Vädersholm i Hökerum, Södra Vings socken i Ås härad.

Väster om och nedanför borgen flöt Viskan förbi. Fagranäs närmsta granne blev
Vädersholm, beläget bara några hundra meter rakt norrut.

Tillsammans med Vädersholm måste denna plats ha varit mycket imponerande, eftersom de i vart fall för en tid bör ha varit samtida - åtminstone till vissa delar. Men Fagranäs var den äldre anläggningen, kanske den äldsta privatborgen i Sjuhäradsbygden.

Vid utgrävningar av det gamla fästet har man funnit påfallande stora mängder armborstpilar och vapenfragment vilket vittnar om att det inte varit någon sinekur att bo här. Omedelbart i väster nedanför borgen flöt Viskan stilla fram på sin väg från sjön Tolken där Sundholmens slott var beläget, ca en mil söderut. I öster låg slottet i Vist, ca sju km bort, i Ätradalen.

Tillbaka

Tillbaka

Gustav Tunesson Vinge

Utsikt från Fagranäs - Vädersholm ligger nere i sjön mitt i bilden

Fagranäs har varit en stormansgård tillhörig riddaren, riksrådet och lagmannen över Värmland Gustav (Göstaf) Tunesson Vinge. Gustav var en halvbror till Knut Jonsson till Aspenäs och i sitt första gifte gift med Katarina Gudmarsdotter, den västgötske lagmannen Gudmar Magnusson till Loholms dotter.

Efter att Fru Katarina dött gifte Gustav om sig med Mekthild Lydersdotter, och tillsammans fick de dottern Bengta som kom att gifta sig med den mecklenburgske Heine Snakenborg som skulle komma att uppföra Vädersholm.

Tillbaka

Gustav Tunesson var den halländska borgen Hunehals siste hövitsman. Året var 1328 då fästet blev belägrat av dansk trupp, och det berättas att Gustav först efter ett tappert motstånd tvingades ge sig för dansken.

Det fanns vid besöket ingen informationsskylt uppsatt vid Fagranäs - vet man inte var den gamla borgen låg, så hittar man den nog inte...

Tillbaka

Vingättens vapen

Ätten Ving från S:a Ving i Ås härad

Ving-ätten var en uradel som stammade från Södra Ving i Ås härads östra del, känd från 1293 genom en inskription tillägnad riddaren Tune Anundsson på en kyrkklocka i Södra Vings kyrka. Tune var gift med Ingeborg Svantepolskdotter som tidigare varit gift med Johan Filipsson till Ymseborg tills denne halshöggs år 1280 efter att ha medverkat vid folkungaupproret 1278.

Tunes far Anund Tunesson avrättades även han 1280 för sin medverkan i samma uppror som var en protest mot kungamaktens tillsättande av alltför många utlänningar - bl.a. kidnappades Magnus Ladulås svärfar och fördes till "rövarfästet" Ymseborg.

Tune var far till Gustav Tunesson, riddare, riksråd och lagman i Värmland, som eskorterade heliga Birgitta till Rom år 1349. Gustav var gift med Gudmar Magnusson till Loholms dotter Katarina Gudmarsdotter, d.v.s. en syster till Birgittas make Ulf. Gustav Tunesson dog 1357.

Ätten dog ut senast 1396, och arvet gick vidare till Snakenborg på Vädersholm. Troligen är Vingätten släkt med Sture-ätterna och tillhör sjöbladsätterna.
Själva kallade de sig dock inte för Vingätten, det är ett senare tiders påfund.