|
Om
huru Åke blev tillfångatagen vid Elfsborg
1502
Hämtat
ur
Berättelser ur den svenska historien
En
morgon medan allt låg i sin djupa sömn, väcktes
hertig Christian plötsligt af en bland sina närmaste
män, Knut Gyllenstierna. Han omtalade, att fienden
var tätt utanför lägret. Christian kastade
på sig kläderna och skyndade ut.
Det
var en töcknig morgon, men man kunde dock från
en höjd se en afdelning ryttare, och just nu blåstes
det till anfall. Det
var Åke Hansson och hans folk.
Åke
Hansson var, som vi veta, af samma slägt som Svante
Nilsson och sonson af Engelbrekts
mördare.
Han var en af de tappraste riddare och tillika af ett
öppenhjertigt och ädelt sinnelag och hatade
danskarne fullt ut lika mycket som någon bonde,
så att man lika gerna dröjer vid hans minne,
som man vänder sig bort från
farfaderns.
Tillbaka
Han
stod med något krigsfolk ej långt från
Elfsborg, då
han fick höra om Christians framfart och att han
slagit läger vid det afbrända slottet. Han beslöt
genast att tåga dit och byta svärdshugg med
fienden. Tidigt denna morgon hade han fått det danska
lägret i sigte.
Det låg en stark dimma öfver trakten och derigenom
hade hans tåg underlättats, men också
deraf att danskarne ansågo sig så säkra,
att de föga vårdade sig om en ordentlig vaktgöring.
De för natten utställda vakterna hade redan
lemnat sina poster och morgonvakten hade ännu icke
ryckt ut, då Åke Hansson ankom med sina ryttare.
Han
hade ridit förut med ryttarne och öfvervägde
just, om han skulle anfalla utan att afbida fotfolket,
då han fick ögonen på en bonde, som helt
nära betade sina hästar. Denne lät han
föra till sig.
Bonden hade aftonen förut varit i danska lägret
med lifsmedel, och på Åkes frågor svarade
han, att danskarne nu lågo i sin djupaste sömn.
Då beslöt Åke Hansson att genast anfalla
utan att invänta fotfolket.
Tillbaka
Man
lade derefter icke synnerligt märke till bonden,
utan denne lyckades kasta sig upp på en af sina
hästar, och innan någon visste ordet af, hade
han ilat derifrån. Han red i sporrsträck till
danska lägret.
Här mötte han Knut Pedersson Gyllenstierna,
som städse plägade stiga tidigt upp om morgnarna
och trogen sin vana nu gjorde en rond omkring lägret.
För denne berättade bonden hvad han hade sett,
och ögonblicket derefter skyndade herr Knut till
konungasonens tält och väckte honom med underrättelsen
om den öfverhängande faran.
Men
Åke Hansson och hans ryttare redo lika fort som
bonden. De kommo upp på en höjd, hvarifrån
de kunde öfverskåda hela danska lägret.
Det var väl just som bonden talade med Knut Pedersson.
Här stannade herr Åke ett ögonblick och
befalte sin trumpetare blåsa till anfall. Trumpetaren
dröjde, liksom om han velat lemna sin tappre herre
tid att bättre betänka, hvilket gynsamt tillfälle
han här läte gå sig ur händerna.
Men Åke Hansson blef het och hotade att ränna
den första pilen genom trumpetaren, om han icke löde.
»Det höfves icke» sade den ärlige
riddaren »att öfverfallen konungason, och så
många tappra krigare med list och svek!» Då
blåste trumpetaren och ljudet flög öfver
ängen in i det danska lägret, der folket rusade
yrvaket upp ur sina bäddar.
Tillbaka
Som
en ljungeld störtade den svenske riddaren och hans
ryttare framåt och inträngde i det fiendtliga
lägret. Här kommo de ända fram till ett
tält, som tillhörde Otto Rud, anföraren
för fotfolket. Men nästan i samma ögonblick,
som herr Åkes trumpetare blåste till anfall,
började larmtrumman gå i danska lägret,
och banerföraren skyndade fram och uppstälde
hufvudbanéret midt i lägret, för att
folket måtte hafva någon ledning, hvar det
skulle uppställa sig, när det skyndade till
från alla håll.
Derför var redan en ansenlig styrka samlad, när
de svenske ryttarne kommo in i lägret, och en häftig
strid uppstod framför Otto Ruds tält. Allt eftersom
fienden hann samla hela sin styrka, blef öfvermakten
för stor, och ändamålet med det plötsliga
anfallet förfeladt.
Då
ville svenskarne draga sig tillbaka, men detta var ej
mera någon så lätt sak. De kullridna
tälten och jordhyddorna bildade nu lika många
hinder i deras väg. Många föllo derför
redan inom lägret och de, som kommo ut, förföljdes
på den öppna slätten med yttersta häftighet
af Christian. Herr Åke sjelf blef fången.
Läs
efterföljande berättelse som handlar om fästet
Olsborg vid Bullaren
Tillbaka
År
1506 hade ett nytt krig blossat upp mellan Danmark och
Sverige. Skåne drabbades av ett nytt svenskt mordbrännartåg.
Åke Hansson Natt och Dag, som lär ha sagt att
han "hatade skåningarna av hela sitt hjärta"
hade blivit frigiven av dansken, och bryter nu in i Skåne
och härjar varvid bl.a. Vä plundras och bränns.
Ätten
Natt och Dag fanns redan år 1280.
Hemsida
för ätten Natt och Dag
|
