 |
 amnet
Väring är kittlande. Väringar
kallades ju de vikingar som med båt seglade
ner till det bysantinska riket och där tog sold
som |
kejsaren av Konstantinopels livvakter. Platsen Väring
återfinner man ett par mil norr om Skövde
och söder om Götlunda
- i "Odenland". Här finner man strax öster
om väg 200 ett gravfält från yngre järnåldern,
beläget endast några hundra meter norr om Värings
kyrka som återuppbyggdes år 1811 "i stället
för den gamla och förfallna Moderkyrkan Wäring",
som Lindskog skrev. Möjligen återstår murar
från den gamla kyrkan i tornet.
Gravfältet
är idag uppdelat i tre delar pga idoga bönders
arbete, men här finns ännu ett hundratal gravar
kvar. Av dessa är 27 högar, ca 65 runda stensättningar,
en kvadratisk dito, tre resta stenar och två treuddar.
De
äldsta gravarna är de flacka stensättningarna
som är belägna högst upp på kullen,
tillkomna under den tidiga järnåldern,
medan de flesta härrör från vikingatiden.
Måhända kan Väring vara en länk i
hur de västgötska liljestenarna
med sina ornament kommit till - dessa menas ju kunna vara
hämtade söderifrån av hemvändande
vikingar...
Tillbaka
En
ristad trekant, belägen i diket alldeles invid
väg 200 - gammal ristning eller en modern mätpunkt...?
Tillbaka
Guldfyndet
i Bankälla
På
en äng tillhörig Jakobsgården i Bankälla
by några km nordost om Väring fann man år
1738 ett stort guldfynd bestående av 11 ringar som
tillsammans vägde 1.742 g, härrörande från
folkvandringstid.
Även i Bankälla finns tecken på odensdyrkan
genom gravhögarna Odens hög och Lilla Orshögen.
P
E Lindskog:
"På denna bys egor, i en beteshage, som går
intill Sjön Östen, gjordes den 9 Jun. 1738 om
aftonen ett märkvärdigt fynd i jorden. En tjenstedreng,
Anders Pehrsson, hade gått ner till denna hage,
att se efter sin husbondes hästar. I det samma kommo
äfven 4 Pigor, för att i sjön taga kräftor
med bloss; men som detta ej lyckades, och de blifvo våta,
uppgjorde de en liten eld för att torrka sig.
Härunder
sparkade Drängen under en liten stenhäll, som
låg i lösa sanden, på hvilken i fordna
tider hade legat en stor sten. Och då han sedan
tog ned i sanden fann han 2:ne stora Guldringar.
Pigan Kerstin Bengtsdotter tog nu djupare ned och fann
9 små ringar. De andra Pigorna blefvo rädde,
sprungo sin väg och bådo Anders och Kerstin
kasta ringarna i sjön.
Men desse följdes åt hem, med utlåtelse;
I Guds namn taga vi ringarne med oss, och låtom
oss vara ihop, om något ondt skulle hända.
Hela
fyndet utgjorde 131 lods myntvigt. Det inlöstes af
Kronan och förvarades i Antiquitets Arkivet. De,
som hittat det, fingo, enligt Lag (M.B. 48:2 §) halfva
värdet, utgörande för Drängen 2,299
och Pigan 1,371 D:r k:mt. Guldet, som ofta stiftat ägtenskap,
gjorde det äfven här. Drängen och Pigan
gifte sig med hvarann, och köpte ett halft Rusthåll,
Nohlgården i Snarfva by i Flistad Församling".
"Wid
Bankälla by, på en högd, kallad Korsbacken,
synas lämningar efter 3 Domaresäten, ej långt
från hvarandra. Af det ena äro qvar 7 stenar,
af det andra 9, men af det tredje blott hålor i
jorden efter 12 stenar, som blifvit bortförde".
Tillbaka
Bjästad
slott
Lindskog
lämnar också rapport om Hagestad som ligger
öster om Bankälla:
"På
Hagestads egor finnas ännu lämningar efter ett
urgammalt Slott, Bjästad kalladt, hvilket varit ganska
fast både i anseende till belägenheten och
byggnaden. Nu (år 1814) är det med ung granskog,
som kallas Bjässta Backen, öfverväxt. Lämningarne
se ut som en gammal förfallen stengärdesgård".
"I
negden häromkring synas åtskilliga Ättehögar,
af hvilka Konungs Kulle är i synnerhet märkvärdig.
Den är liten, rund, på alla sidor jämn
och om sommaren med gräs beväxt. På dess
högsta spets står en liten knurfvig ek".
Källor:
Skylt vid gravfältet i Väring
P E Lindskog
Västergötlands
hembygdsförbund
|
