ockenkyrkan Södra Ving i Hökerum står i en gammal fin kulturbygd med många minnen från hednatiden, men även några av Sveriges

Den ursprungliga kyrkan tros ha tillkommit på 1130-talet och enligt västgötalagens biskopslängd blivit påkostad av biskop Bengt den gode hundra år senare. En av kyrkans klockor har en inskription tillägnad riddaren Tuna Anundsson av Vingätten. Anund bodde på Fagranäs vid sjön Smogen.

Av okänd anledning raserades kyrkan vid mitten av 1200-talet, kanske hade den redan då blivit för liten. Den ersattes dock av en ny kyrka, varav stora delar ingår i den kyrka vi idag kan se. Sakristian tillkom på 1600-talet och vid en ombyggnad på 1700-talet förlängdes långhuset västerut samtidigt som tornet tillkom.

Dagens Södra Ving socken hette tidigare Wing, och längre tillbaka i tiden var den delad i två - Wing och Töve (Thöwine) medan Norra Ving ligger öster om Skara.

Tillbaka

Genom den utskjutande romanska portalen på kyrkans södervägg har
bland andra många medlemmar ur de tidiga Stureätterna passerat

Index över kyrkorna

Tillbaka

Minnen från det forna Ving

Två tusenåriga gravhällar vid kyrkan i Södra Ving

Tillbaka

I vapenhuset finns ett gravlock gjort av Harald stenmästare och en gammal kista

Bothild lät göra denna gravvård över Sven Dyrmodsson.
Harald stenmästare gjorde.

BOTILDER : LET : GERA : HVALF : DENNA : IFIR :
SVEN : DERMOSON : AVE MARIA . GRATIA :

Stenen ovan är en av fem som har signerats av den under 1000-talet verkande stenmästaren Harald. Ett typiskt drag för honom är var att han på ena sidan högg texten på svenska med latinska bokstäver och på den andra sidan samma text fast med runor. De övriga Harald-stenarna kommer från Ugglum, Valtorp, Gudhem och Slöta.

En sådan här gravsten kallades för 'stupa' och var ett gravmonument föreställande ett hus som placerades på graven. Föregångare och enklarare varianter förekom även i trä.

Tillbaka

Edsringen från Södra Vings socken

Den 76 gram tunga edsringen

I Södra Ving socken har man funnit en armring, en s.k. edsring. Ofta tillverkades dessa armringar av ett tunt guldbleck där guldet vikts till ett rör som sedan fyllts med brons för att ge stadga, en teknik som guldsmederna tillämpade för att spara på det dyrbara guldet. Men i detta fall var armbandet tillverkat av massivt guld!

Edsringen tros ha använts som en bekräftelse på att man svurit en ed eller gjort en överenskommelse med någon. Än vanligare var nog halsringar som kan ha haft samma funktion, se Möne- och Ållebergskragarna.
Armringen från Södra Ving är mer än tusen år äldre än de isländska sagornas edsringar och har nötspår som visar på ett långvarigt bruk.

Läs om Nordens guldålder på sidan om Möne

Källor:
RAÄ
P E Lindskog - Försök till en korrt beskrifning om Skara stift