Ölanda
Uppdaterad den 14 maj, 2008
Tillbaka


Ölanda gamla kyrkplats

ordom tronade Ölanda medeltidskyrka uppe på en kulle utmed den urgamla vägen mellan Ledsjö och Eggby socknar, endast ett par km rakt söder om Mac Keys Ubsolakulle. Det ligger nära till hands
att tro att kullen i Ölanda en gång varit en hednisk plats eftersom påven i Rom förordade att kyrkorna som skulle uppföras här uppe i den kalla nord skulle förläggas på eller i anslutning till de asatrognas gamla kända offerplatser.
Ölanda kyrka har varit en liten kyrka, blott 8,2 x 7,6 meter stor, byggd av kalksten och gråsten i romansk stil på 1100- eller 1200-talet. Vad som hände med kyrkan vet man inte.

Tillbaka

Dagens åttakantiga kapell kapell står ovanpå på den gamla kyrkans kor, och byggdes av gråsten på 1670-talet. Ölanda ägdes då av Magnus Gabriel De la Gardie liksom Mariedal i väster, Höjentorp i sydost och ca 1.000 andra gårdar och slott...

Enligt en anteckning från 1960 skall det finnas en källare under kapellet i vars golv det finns en kvadratisk öppning, med ca fem meter sida och 3,5 m djup. På botten finns kalkstenshällar, och under dessa finns ytterligare ett hål, ca fyra meter djupt.


Byggnaden uppfördes i barockstil på 1670-talet för att tjäna som kapell för Ölanda gård
som vid den tiden ingick i Magnus Gabriel De la Gardies stora gårdsinnehav

 

Index över kyrkorna

 


Ölanda säteri i april 2007

 

 

Tillbaka

"Kettil Runskes grav"


Enligt en tradition i Ölanda är detta Kettil Runske grav. Från kullen har man utsikt
bort mot Kinnekulle som ses avteckna sig borta till höger i bild

På den övergivna kyrkogården finns vad som varit en Eskilstunakista, troligen från 1000–talet, den mellanliggande lockhällen saknas dock. Enligt en tradition i trakten är detta Kettil Runskes grav, en sagohjälte och trollkarl som förekom i flera olika sägner med anknytning till Götaland och Småland.

Nordisk familjebok, 1884: "Kettil Runske omtalas i gamla sägner såsom en run- och trollkunnig man. Han förvärfvade sin öfvernaturliga makt och kunskap genom att bortstjäla tre runokaflar från Oden, som derigenom vardt nära att besegras af Kettil".

 

Tillbaka

Kettil och Odens runstavar

Från Småland: Kettil från Repreda i Alseda socken blev vän med en annan hyrdräng, son av Oden, och de båda brukade beöka varandras hem. Under ett av besöken går gubben Oden och lägger sig för att sova. På väggen ser Kettil Odens ask med de tre tre runstavarna; han tar den och gömmer den under sin tröja, och sonen lyckas inte ens med våld att ta den tillbaka.

Påföljande dag möter Kettil Oden på gatan då han med sina två vargar kommer i ärende att ta asken åter. Kettil kastar då en av runstavarna och fjättrar dem på så vis, och för att få vargarna fria måste Oden låta honom behålla runasken till nästa dag.

Påföljande dag kommer Oden åter, och har då med sig en tjur, så stor och stark att alla träden i skogen faller till marken. Kettil fjättrar då tjuren med den andra runstaven, och det går som på den första dagen.

På den tredje dagen har Oden med sig sjörån, som Kettil binder med den tredje staven. "Släpp henne!" skriker Oden förargat. "Nej ,du låter henne göra mig ont", svarar Kettil. "Du skall inte mer behöva frukta henne". Och så löser Kettil också sjörån, och Oden drar sig tillbaka. Kettil behåller asken, får namnet Kettil Runske, och det berättas många sägner om hans bruk med runkavlarna.


På Visingsö i Vättern kämpade Kettil med trollkarlen Gilbertil och förlamade honom med sin runstav. Inte förrän det gått lika många sekler som en kohud har hårstrån skulle förtrollningen släppa och trollkarlen komma lös. Läs mer här.

Sägnen om Kettil Runske berättades av Olaus Magnus år 1555.



"Kättil Runskes gravvård på Kapellbacken vid Ölanda i Valle härad
i Västergötland" - bild ur Sueciaverket.
Lockhällen ser ut att vara smyckad med ett svärd.


Sidorna till graven sedda från samma håll som bilden ovan