 |
 annolikt
är att man redan under sten- och bronsåldern
har tillagat jästa drycker på t ex äpplen,
nypon och olika bär och kanske med |
honung som tillsats. Några direkt säkra bevis
för detta finns inte, men kärl från bronsåldern
som påträffats i Danmark har innehållit
rester av jäst dryck beredd på bl.a. lingon och
honung.
Dessa rester har tolkats som någon form av mjöd
eller öl, båda beteckningarna åsyftande
ungefär samma dryck och båda kända vid sina
namn mycket långt tillbaka i tiden, i Norden sedan
långt före vår tideräknings början.
Mycket enkelt kan skillnaden förklaras som att mjödet
var öl gjort på honung.
Men
honung var en dyrbarhet och mjöd ansågs vara
gudarnas
dryck. Gudarna var alla väldigt olika i sina personligheter
och skepnader, dock hade de en sak gemensamt - ett gott
mjöd skulle aldrig lämnas odrucket!
Mjödet
skänktes sedan till människan och var nog inte
vad man drack till vardags, då fick det bli öl.
Det
äldsta fyndet i Norden av vad man tror var rester
efter mjöd är från omkring 1500 f.Kr.
och återfanns i en näverspann som begravts
tillsammans med en kvinna. Ingredienserna hade varit vetekorn,
tranbär eller lingon, pors samt stora mängder
lindpollen vilket tyder på att honung ingått
i drycken.
Tillbaka
Vikingarnas
öltillverkning
Man
tror inte att vikingarna använde humle för att
smaksätta sitt mjöd, utan istället pors
som längre fram i historien även kommit att
kallas för skogshumle. Men i jämförelse
med humlen ger pors ett betydligt kraftigare bakrus, tillika
åtföljd av en kraftig huvudvärk. Pors
är både laxerande och bakteriehämmande,
kanske var det (skrivet med glimten i ögat) därför
som vikingarna
var kända för sitt raseri - men friska!
Enligt
tidiga beskrivningar bestod mjödet endast bestående
av honung, jäst och vatten. Men malt brukade användas,
vanligen korn som blötlagts, och då blev det
öl.
Efter att malten svällt breddes det ut för att
luftas och efter en vecka hade kornen börjat gro.
Då torkades det, och beroende på hur hög
värme man då använde kom man att få
olika smaker.
Därefter blötlades malten i ca 60 -70 °C
för att mäskas. Även här kunde man
påverka smaken beroende på hur länge
och vid vilken temperatur mäsken bereddes, så
det slutgiltiga resultatet var nog ganska varierande.
Innan
den gudomlig, märkliga och mystiska jäsningen
påbörjades tillsattes honungen för att
få fart på jäsandet och man använde
även bottensatsen från den tidigare satsen.
Jäsningen skedde vid rumstemperatur, s.k. överjäsning,
vilket innebar att processen tog mellan en och två
veckor. Den färdiga brygden var en mörk, grumlig
dryck med en alkoholstyrka på ca två till
fem procent. Då det inte fanns några konserverande
tillsatser i mjödet får man tro att det förtärdes
ganska omgående.
Inte
förrän på 1100-talet började man
blanda i humle i ölet, även om det på
honung tillverkade mjödet användes även
under Gustav
Vasas tid då skatten på mjöd var
fyra gånger så hög som skatten på
ölet...
Tillbaka
Öltillverkning
beskriven av Olaus
Magnus 1555
Källor:
Historiska
museet
Nisses
ölsidor
Svenska
bryggeriföreningen
|
