kontor öppnades snart i de städer där de handlade mest, som Visby, Bergen och Riga. För att kunna ta större laster lät man bygga flatbottnade koggar som man kunde ankra upp mycket nära land eller t.o.m. parkera på botten där fenomenet med ebb och flod förekommer. Djupgåendet var endast ca 60 cm.

 

1200-talet

Hansan fick snabbt ett stort inflytande i Östersjöområdet och speciella avtal om handelsrättigheter slöts med flera städer. Av kung Valdemar Birgersson fick man dessutom i ett brev skrivet i Stockholm år 1271 tillåtelse att fritt handla i hela hans rike.
I mitten av 1200-talet satt tyskarna med i rådet i många städer och några styrdes till och med efter tysk rätt.

 

Tillbaka

1300- och 1400-talen

Under 1300-talet ombildades Hansan till ett förbund mellan städer i stället för ett förbund mellan köpmän. På så sätt blev Hansan starkare och rikare, med Lübeck som den ledande staden. Under 1300- och 1400-talen dominerade Hansan i stort sett all handel inom Östersjöområdet.
Varje år träffades ledande män från hansestäderna till särskilda Hansedagar där man tog beslut i gemensamma frågor.

Hansan kom med tiden att delas in i fem områden: den vendiska leddes av Lübeck, den sachsiska av Braunschweig, den preussiska av Danzig, den livländska av Riga och den westfaliska av Köln.

 

 

Tillbaka

Koggen

En 1300-talsillustration av en kogg

En kogg var en dåtidens värsting inom skeppsbyggartekniken. Lübeck etablerades vid mitten av 1100-talet, och genom att sammansluta städerna i norra Tyskland bildades Hansaförbundet som snart övertog kommandot över havet i norra Europa. För Hansan gällde det att göra skeppen så lastrymliga att stora vinster kunde uppnås.
De nordiska skeppen av vikingatyp var visserligen snabba och kunde gå in på grunda vatten, men de var mindre lämpade att föra de lastkapaciteter som den nya handelsekonomin baserades på. Koggen blev svaret på problemet.

 

Här ses det flatbottnade skrovet

 

Från att ha varit relativt små utökades koggarna till längder på över tjugo meter. De var breda, höga och lastdryga, och en enda kogg kunde ta upp emot 80 ton last. För det behövdes ordentligt med lastutrymme i den funktion som koggarna hade. I bevarade räkenskaper för åren 1398-1400 infördes enbart till Lübeck från Malmö höstmarknad 32.600, 27.800 respektive 29.100 stora tunnor med sill.

Tillbaka

Det första omnämnandet av en kogg är året 1206 under en tysk undsättningsaktion till Riga.
I nordvästra Jylland har det äldsta fyndet av en kogg grävts fram, det s.k. Kollerupfyndet.
Koggen hade en flat botten, vilket bl.a. gjorde det möjligt för skeppet att vid ebb bli stående utan att välta. Den flata botten är byggd i s.k. kravellteknik. De höga sidorna är däremot klinkbyggda.

Bremerkoggen är nog det i dag mest kända arkeologiska fyndet. Det var redan 1962 som det unika fyndet av en mycket välbevarad kogg gjordes i Bremens hamn. Denna kogg är 23,5 meter lång och 7,5 meter bred. 40 spant bygger invändigt upp ett konstruktionsskelett till vilket bordplankorna är fästa.
Höjden midskepps är 5,3 meter och i det påbyggda akterkastellet 7,5 meter.
Skeppet är genom s.k. årsringsdatering säkert daterat till ca 1380.

Fynd av koggar, dock mindre välbevarade än Bremerkoggen, finns på ett flertal platser i norra Europa, av vilka kan nämnas Zuiderzee i Holland, från Danmark Kolding, Vejbystrand och det s.k. Lille Kreme-koggen.
I Norge finns koggfynd från Sellöerne och i Sverige Helgeandsholmen, Mollösund, Bossholmen vid Oskarshamn, Västergarn på Gotland och Skanör.

 

 

Tillbaka

Skanörskoggen

Forskning kring koggen är ett spännande och långtifrån avslutat kapitel i vår nordiska historia. Genom bl.a. ett spännande fynd som Fotevikens Museum gjort utanför Skanör har mera ljus kastats över koggproblematiken.

Endast ett par hundra meter utanför Skanörs hamn ligger på fyra meters djup en välbevarad rest efter en förlist kogg. Denna är på ca tjugofem meters längd och betydligt mera spetsig i aktern än Bremerkoggen. Skillnaden i skrovform kan också betyda skillnader i seglingsprestanda, Bremerkoggen imponerar nämligen inte speciellt genom sina seglingsegenskaper.

Först bedömdes Skanörsfyndet som yngre än Bremerkoggen just p.g.a. sin mera utvecklade form. I Skanörskoggen påträffades också kanonkulor vilket talade för en datering mot mitten av 1400-talet.
När därför resultatet av årsringsdateringen kom, väckte den förvåning. Koggen har bevisligen byggts runt 1390 - alltså vid samma tid som Bremerkoggen.

De kanonkulor som påträffades får genom den tidiga dendrodateringen också plötsligt en mera spännande roll. Kanske är de det nu äldsta arkeologiska belägget i Norden på skeppsartilleri.
De tiotalet kanonkulor, rundhuggna stenkulor, finns i två mycket tydligt avgränsade diametrar, dels runt 7 cm, dels runt 10 cm. Detta tyder på en bestyckning av två kanoner. Själva kanonerna har dock inte påträffats i vraket. Kanske - men endast med betoning på just kanske - ligger det något i den gamla legend som omtalar att det utanför Skanörs hamn ska ligga en stor gammal kanon på sjöbottnen.

 

 

Tillbaka

Frakterna från Norden till sydost

En mängd varor fraktades över Östersjön, lastades och lossades i olika städer. Hansan kontrollerade allt: vilka varor som fraktades, resvägarna och priserna. Det var samtidigt viktigt att varorna höll god kvalité, så att kunderna blev nöjda.

Många varor var eftertraktade nere på kontinenten: kalksten från Öland och Gotland till kyrkobyggen, järn från östra Småland till hus och kyrkor, hästar från Öland, jordbruksprodukter som smör och kött från det inre av Sverige, sill från Skåne och Öland, spannmål från Sverige och Ryssland, lin från Baltikum och hudar och pälsverk från Ryssland.
Det mesta av dessa varor såldes till den växande stadsbefolkningen i Tyskland och Frankrike där det fanns stora behov och många önskemål från såväl enskilda, kyrka och stadsbyggare.

 

Frakterna från sydost till Norden

Det som fraktades från kontinenten och norrut var bland annat salt och öl från Tyskland, vin från Tyskland och Frankrike, ylletyger från Flandern, kryddor från medelhavsområdet och Indien och sidentyger från Indien och Kina.
Allt förmedlades via de nordtyska städerna Lübeck, Rostock, Greifswald, Stralsund och Danzig.

 

 

Tillbaka

- Hansan -
En betydande politisk makt i Östersjöområdet

Hanseatisk köpman

Flera kungar och furstar tyckte att Hansans makt var alltför stor och var rädda att de enskilda ländernas självständighet skulle minskas eller helt försvinna. I Norden såg Danmark sin ledande ställning hotad.
Detta var en av orsakerna till att de nordiska rikena bildade den s.k. Kalmarunionen i slutet av 1300-talet för att gemensamt kunna stå emot Hansans makt.

Hansan ville å sin sida inte att något enskilt land skulle växa sig för starkt så att deras eget inflytande minskade. Därför tog man i konflikterna och krigen oftast parti för den näst starkaste parten för att väga upp situationen. År 1360 och 1361 erövrade Valdemar Atterdag Skåne, Öland och Gotland. Hansestäderna gick i krig mot honom för att inte Danmark skulle bli för starkt och dominerande.

Under stora delar av medeltiden rådde ett politiskt maktspel mellan Hansan, kungar och furstar om makten i Östersjöområdet. Handeln var beroende av lugn och fred så naturligtvis ville köpmännen undvika både krig och sjöröveri.

I början av 1500-talet medförde upptäckten av nya sjövägar runt jorden en stor förändring av handeln och de gamla handelsledarna till lands minskade i betydelse.
Amsterdam, med sitt läge vid Atlanten, hade redan under 1400-talet blivit en viktig hamnstad. Staden tog nu definitivt över Lübecks roll som ledande hamn i Nordeuropa. Via Amsterdam fördes varorna in i Östersjöområdet.

Dessutom märktes vid samma tid en tydlig splittring inom de gamla hansestäderna. Hantverkare och lokala köpmän ville ha större inflytande i städerna som traditionellt styrts av utlandsfarare och storköpmän.
År 1669 genomfördes de sista hansedagarna i Lübeck varefter hansaepoken definitivt var slut.

Källor:
Foteviken