nligt traditionen skall den ursprungliga stenkyrkan i Vreta ha uppförts på uppmaning av den romerske påven Paschalis II (1099-1118) av

kung Inge den äldre. Denna romanska kyrka saknade torn och hade invändigt synliga takstolar. Ganska snart tillkom ett kraftigt västtorn liksom det unika Stenkilska gravkoret. Tornet har haft ett emporium, ett rum på andra våning varifrån en kung eller storman kunnat följa mässan utan att själv bli sedd, se under Husaby. En datering av kyrkogårdsmuren visar att den uppförts under 1000-talets senare del, och då har här stått en träkyrka, troligen en stavkyrka som den i Hedared i Västergötland.

Några år in på 1100-talet skänkte kung Inge den yngre och makan Ulvhild ett tjugotal gårdar avsedda för det kloster som grundades.

 

Tillbaka

Benediktinkloster

Vreta kloster bör först ha varit ett benediktinkloster för nunnor och anses vara Sveriges allra äldsta kloster. Men hos flera tidiga skribenter nämns klostret i eller i närheten av Norsholm, vid den östra delen av Roxen. Av Johannes Messenius penna i hans Scondia Illustrata står klostret Munkeboda omnämnt, som han menade var ett benediktinkloster redan 853! Klostret omnämns i ett skyddsbrev för Linköpings biskopsstol år 1178.

 

Tillbaka

Cistercienskloster 1162

I Vreta har det funnits en biskopsgård för stiftet, dagens Kungsbro som förr skrevs som Biskopsbro och låg invid Motala Ströms utlopp i västra Roxen och var bebott av biskopen under medeltiden.

Då Vreta instiftades som ett cistercienserkloster år 1162 under kung Karl Sverkerssons tid byggdes ett nytt kor för nunnornas räkning. Den gamla stenkyrkan fick stå kvar så när som på koret och verkar ha varit upplåten åt församlingen, så egentligen fanns här två kyrkor för en tid. Det nya koret var detsamma som det nuvarande, med undantag av valven som nu är korsvalv.

Under golvet har man funnit en vattencistern vars källa har legat bortom skolan. Man har också funnit en vattenledning av kalkstenshällar som visar att klostret haft rinnande vatten inomhus.

Tillbaka

I början av 1200-talet brann kyrkan och klostret, varvid det mesta förstördes men återuppbyggdes igen. Det äldsta inventariet som klarat sig är en madonnabild från 1100-talet och en nattvardskalk från 1300-talet.

Den nuvarande kyrkan invigdes den 13 juni år 1289 av biskopen i Linköping Bengt Birgersson under överinseende av kung Magnus ladulås (båda söner till Birger Jarl), Magnus maka drottning Helvig samt i övrigt en förnämlig samling av rikets stormän.

Vreta kloster och kyrka som de kan ha sett ut mot slutet av 1600-talet, man tror att det tidigare funnits två västtorn. Dagens torn är från 1764.

 

En till klostret hörande spannmålsbyggnad från 1200-talet

 

Tillbaka

Döda och begravda

Det Stenkilska gravkoret med Ragnvald Knaphövdes grav

Enligt traditionen har den Stenkilska ätten sin gravplats i Vreta klosterkyrka. Inge den yngre påstås ha blivit mördad med en 'ond dryck' i den närbelägna Vreta kungsgård ca 1125. Både Inge och brodern Filip Halstenson tros ligga här, kanske också Ragnvald Knaphövde.

Vid en utgrävning fann man två mansskelett på 1,98 respektive 2,02, vilket stämmer bra med att medlemmar ur den Stenkilska ätten var ovanligt långa.

Trots att det Stenkilska koret uppfördes redan i början av 1100-talet så har man kommit fram till att det till väggarnas uppförande använts kristna stenkistor, både hällar och Eskilstunakistor som slagits sönder, några försedda med runinskrift. Man kan undra varför dessa då ganska nya gravmonument rönt detta öde - tillhörde de begravna fel ätt?

I sporrsträck red de sedan till Norge där kung Erik Prästhatare tog emot dem. Förberedelserna till klosterrovet lär Folkes bror Karl ha stått för. Efteråt tvingades han för sin medhjälp fly till Norge, men greps och avrättades på Lindön vid återkomst till Sverige år 1289.

Eller också var det inte alls romantiskt. Kanske hämtade Folke henne för ett rent politiskt gifte - ett barn tillsammans med Ingrid och hennes pappa Svantepolsk skulle plötsligt bli en förtrogen... Ingrid återkom till Sverige efter Folkes död och var under några år abbedissa i Vreta kloster men skrev i ett gåvobrev år 1312 att hon ville ha sin gravplats i Mariakyrkan i Skara (SD 2515), troligen för att hennes make låg begravd där. Läs om vad som hände med Algotssönerna efter brudrovet.