Äldre titlar, benämningar m.m.
Uppdaterad den 14 maj, 2008
Tillbaka

Läs också om hovstatens titlar

Det här är inga lätta saker - mejla gärna om du har åsikter.


  • Absid: en avslutning av kyrkokoret, ofta halvrunt
  • Bryte: ofri uppsyningsman, senare återfinns även kungliga brytar
  • Bossgård: anses ha haft samma betydelse i Väster- och Östergötland som husbyarna hade i Svealand, med en kungens bryte som förvaltare, kanske fungerande som lokal administrativ enhet
  • Dreng: osäkert - kan ha varit en hederstitel på en storman ur samhällets övre skikt
  • Drots / dapifer: kungenst stf. - svarade för rättsvården
  • Fenika: ett system att ta ut män för försvar
  • Fogde: under medeltiden en kronans eller godsherres förvaltare
  • Herreklass: i adelsprivilegierna av 1280 kallades herrarna domines på latin och var delade i tre klasser - män, riddare, väpnare
  • Harg - enkelt tak uppburet av stolpar. Där fanns ofta ett altare byggt av sten, omgivet av gudabilder
  • Herse: en lokal hövding - i Norge ca 900 fanns en "jarl" i varje fylke, och under dessa fanns "hersar"
  • Hov - en mer avancerad form av harg där man offrade till gudarna, blotade och drack, användes även vid andra ceremonier och sammanhang
  • Hird: militärt följe till kung eller storman - följde med på resor och tillhörde hushållet
  • Huskarl: hantverkare anställd av storman
  • Hövding: en lokal storman, under vikingatiden även om ägaren eller befälhavaren på ett skepp
  • Hövitsman: härförare, också för ngn som hade befälet över en borgs krigsmanskap, under medeltiden även innehavare av slottslän
  • Jarl: var i äldre tider troligen benämningen på en fri man av god ätt. Olav den helige hade en jarl i rang efter kungen. Då Norge bildades under Harald Hårfager (ca 872-933) fanns en "jarl" i varje fylke, och under dessa fanns "hersar" . Efter Magnus Lagaböte (blev en jarl likställd med hertig, men fick inte sitta i högsätet vid kungen. Jarlnamnet gavs till dom som stod kungahuset nära - äktfödda söner, bröder och nära ingifta.
  • Kansler: chef för kungens kansli, ofta en språkkunnig biskop
  • Lagläsare: sannolikt den äldsta juridiska funktionen
  • Lagman (lm): lagkunnig domare. I äldre Västgötalagen hette det att lagman skulle vara född bonde.
  • Landbo: arrenderar mark av frälset eller kronan

Tillbaka

  • Marsk: efterträdde jarlen i rang som befälhavare för trupperna i krig
  • Piscina: ett kar vid altaret där mässkärlen rengjordes och rituella handtvagningar utfördes
  • Privilegier: Sverige var först med privilegier för herreklassen, ca 1280. Endast Västergötland var för en bondelag.
  • Riddare (rd): utvald av kung eller riksråd till värdigheten
  • Riksråd (rr): var på papperet 12 män i början. Därtill kom kungens släkt och biskoparna. Titeln gällde för livstid. Samma gällde andra titlar. Under 1600-talet fick riksråden sina egen områden - kansler, krigsråd, kommerseråd osv.
  • Rå och rör: adelns hemman inom frihetsmilen
  • Skattebonde: självägande markägare, betalar endast skatt till kronan
  • Stallare: kansler eller jarl
  • Sven: stod lägst i rang, ofta unga adelsmän - även sven á wapn förekom
  • Sätesgård: användes om alla gårdar där ätten bodde, gällde även bönder
  • Thegn: osäkert - kan ha varit en kungens lokale ställföreträdare
  • Ting: sedan urminnes att man samlades för att bestämma i gemensamma ärenden, från början utomhus och möjligen vid helig plats.
    Från 1500-talet begränsat inom det egna häradet utom möjligen landsting - lagting.
    Under 1600-talet räckte ärendena för regelbundna ting. Senare i kyrkor eller gårdar tills tingshusen byggdes i slutet av 1600-talet. I början var alla skyldiga att närvara även om tinget tog flera dagar.
  • Väpnare (vp eller á wapn): kunde betjäna en riddare eller bara beväpna sig själv (Bo Jonsson Grip var endast väpnare)

Tillbaka