edan år 638 erövrades Jerusalem av muhammedanerna under kalifen Omars ledning, vilket innebar att Israel och de heliga kristna platserna plöstligt var i muhammedanernas händer. Tidvis tilläts kristna pilgrimer

När de turkiska seldsjukerna på 1070-talet intog Det heliga landet och kastade lystna blickar på Bysans vädjade den bysantinske kejsaren om hjälp från de allt starkare staterna i Västeuropa. Bakom västmakternas och kyrkans positiva ställningstagande till detta fanns en mängd olika intressen. Eftersom det gällde befriandet av heliga platser intog kyrkan en ledande ställning, men kom också att utnyttja det faktum att man plötsligt kunde använda sina forna fiender för kampen mot nya antagonister. Många såg också en möjlighet till handel i området kring östra Medelhavet.

Även unga och rika nordbor anslöt sig entusiastiskt till korstågen för att ta upp kampen mot saracenerna - ett samlingsnamn för alla muhammedaner och araber.

Tillbaka

De första korstågen

Med kraftiga katapulter sköt korsriddarna dödade
fienders huvuden in över stadsmurarna

Det förekom ett tiotal större och flera mindre korståg mellan åren 1096-1299. Korstågen innebar att hundratusentals, kanske miljoner människor utsattes för lidande, umbäranden, sjukdomar och död.

Rena slaktscener utspelade sig och båda sidor i kriget gjorde sig skyldiga till övergrepp bortom all mänsklig fattningsförmåga. Kristna korsfarare högg skoningslöst ner kvinnor och barn och det berättas att man praktiskt taget vadade fram genom lik och blod när Jerusalem intogs.

Då blodet torkat påbörjade man en ombyggnation av kyrkan vid den heligaste av platser, Kristi grav, vilken sedan invigdes år 1149. Även nordiska korstågsriddare begav sig iväg till Jerusalem.

Tillbaka

Några av korstågen till det Heliga landet

Det första korståget till Jerusalem år 1099 skildrat av Gustav Dore

• Det första korståget till det Heliga landet genomfördes åren 1095-1101. Efter flera år av blodiga sammandrabbningar, svält och umbäranden intogs slutligen Jerusalem den 15 juli år 1099, vilket dock bara var inledningsfasen på en flera hundra år lång konflikt.
• Det andra korståget, 1147-1149, leddes av Ludvig VII av Frankrike och Konrad III av Tyskland och blev ett totalt fiasko.
• Det tredje korståget som varade mellan åren 1189 - 1192 startade med att den kurdiske krigaren Saladin hade erövrat Jerusalem och Kristi grav, vilken givetvis måste återtas. Detta senare tåg är mest känt för sina ledare, den tyske kejsaren Fredrik Barbarossa och Rikard Lejonhjärta. Barbarossa drunknade, medan Rikard lyckades erövra Cypern som med sitt strategiska läge i östra Medelhavet var lätt att sälja till Tempelherreorden.
• Det fjärde korståget 1202-1204 blev liksom de därpå följande ganska resultatlösa.
• Under det femte tåget erövrades Damietta, 1217.
• Det sjätte 1228-1229 under Fredrik II.
• Sjunde korståget leddes av Ludvig IX, 1249-1252.
• Det åttonde, Ludvig igen, 1270.

Saladin ledde muslimernas motstånd
under det tredje korståget

Tillbaka

Nordiska korståg - bl.a. till Småland...

Samtidigt som korstågen drog mot Jerusalem uppmanade kyrkan till korståg även mot hedningar. I Norden innebar detta att man for på korståg till Småland, Finland och andra östersjögrannar. Vad som skiljde dessa korståg från rena erövringskrig eller rentav plundringståg, ja det kan man väl fundera över.

Nämnas kan även att biskop Egino i skånska Dalby på 1060-talet var uppe i Västergötland och hjälpte biskop Adalvard d.y. i Skara med missionärs- och korstågsaktiviteter. Man planerade t.o.m. en attack på hedningarna som bodde norr om Mälaren och som tidigare fördrivit Adalvard från Sigtuna.

• Erik den heliges far var korsriddare - Jedvard Bonde, troligen av engelsk härkomst - och därmed kanske hade nordiskt vikingablod i ådrorna...?
• Den norske kungen Sigurd Jorsalafar var, som namnet visar, i Jerusalem år 1107 och fick då med sig en flisa ur Jesu träkors som han medförde hem och förvarade i Kungahälla.
• År 1123 var Sigurd Jorsalafar ute på korståg igen, denna gång till sydöstra Småland och Kalmar, ett tåg omtalat som Kalmare ledung.
  Snorre berättar att Sigurd med 300 skepp styrde till köpbyn Kalmarna i "smålanden" där han härjade och lade vistgäld på Småland, 1.800 nöt, och att de hedniska smålänningarna då kristnades. Han lär ha fått med sig ett rikt byte hem till Norge.
• År 1220 företog kung Johan Sverkersson ett korståg till Finland och genomförde också en straffexpedition till Estland, där Karl Döve dödades.
• År 1292 erövrade marsken Torgils Knutsson Karelen, och grundar sedan Viborg år 1293, detta under det tredje och sista korståget till Finland.
• År 1292 vidimerade lektor Israel i Sigtuna en bulla från påve Nicolaus IV där denne uppmanade till allmänt korståg mot Saracenerna (muslimerna), (SD, band II, nr 1738).
• Åren 1348-1351 företar Magnus Eriksson ett korståg mot Ryssland där han bl.a. anföll och intog fästet Nöteborg.

Tillbaka

Tempelriddare och korsriddare

Tempelherrarna var en andlig riddarorden som instiftades 1119 i Jerusalem. Denna orden kom att få sitt säte på platsen för kung Salomos tempel, och är förklaringen till varifrån beteckningen tempelriddare kommer.

Tillbaka

Ordnarna

De tre största medeltida riddarordnarna var Joanniterorden från 1113 med rötter från 1048, Tempelherreorden som grundades av franska korsriddare 1119 och Tyska orden år 1191.

Riddare ur Tyska orden. Foto: John Rydqvist, Kompani Bastard

Tyska orden var från början en gren av Johannitordern. Enligt sägnen lade en tysk i Jerusalem 1128 den första grunden till Tyska orden genom att göra sitt hus till härbärge och hospital för fattiga och sjuka tyska pilgrimer. Men på 1190-talet började hospitalsbröderna frigöra sig från johannitordern och utnämnde sig en egen mästare. Brödraskapet förvandlades 1198 till en riddarorden, organiserad med tempel- och johannitordnarna som mönster. Stiftare var bl a ärkebiskopen av Mainz, biskoparna av Hildesheim och Passau samt några anförare för de tyska korsfararna. År 1346 sålde Valdemar Atterdag Estland till Tyska Orden. Estland hade under Valdemar Sejrs korståg där på 1200-talet kommit att hamna i danska händer.

Tyskarna hade redan 1240 byggt Koporje, ett fäste vid Finska vikens södra strand. Det var ett träfort som redan året därpå brändes ner av novgoroderna under Alexander Jaroslavovich. Alexander deklarerade senare för en ordensrepresentant, eftersom de flesta tyskarna hade dött vid anfallet, att "den som kommer till oss med svärd, den dräper vi med svärd".

Engelsk väggmålning föreställande
en korsriddare, sent 1100-tal

Tillbaka

Ordensdräkterna

En stolt tempelriddare från Skövde, Chris De Gastoné, med malteserkorset
på bröst och mantel. Ordensdräkten användes åren 1180-1250.

Ordensdräkterna var i början mycket enkla, den enda prydnaden utgjordes av ett kors på manteln. Efter påven Eugenius III:s tid på 1150-talet tillkom ett rött kors på bröstet. Medlemmarna eller bröderna kallades vanligen riddare men så småningom gjordes skillnad mellan riddare som måste vara av adlig börd och deltog i krigiska värv, präster och tjänande bröder, såsom hantverkare och sjukvårdare.

I kontrast till johanniterna hade Tempelherreorden inga besittningar i de skandinaviska länderna. Orden hade under 1200-talet vid sidan av en internationell politisk verksamhet utvecklat en omfattande affärsverksamhet med stora vinster. Ett lysande riddarliv utvecklades i ståtliga praktfullt inredda tempelhus. Ordensriddarna bar en vit ordensdräkt med ett rött åttauddigt malteserkors.

Mantuanskt, Jerusalem-, Malteser- och S:t Georgskors

Tillbaka

Riddardygderna

De åtta spetsarna på malteserkorset hade en speciell innebörd för de andliga riddarna, nämligen de s.k. riddardygderna;

Källa: Carl-Henrich Falkenberg

Läs mer om riddarordnarna
ur Svensk Familj-Journal 1876

Tillbaka

Det nordiska riddarväsendet

Johanniterorden fick tidigt ett fäste i Norden. År 1164 anlades hospitalet Andvortskov på Själland, och någon gång mellan 1167 och 1185 grundades ett hospital i Eskilstuna genom en gåva av biskop Wilhelm av Strängnäs.
Johanniterna kom från början att förvalta den helige Eskils kvarlevor, som blev målet för många pilgrimers färder.

Magnus Ladulås inrättade med Alsnö stadga år 1280 ett svenskt riddarväsen, vilket bl.a. medförde skattefrihet för det svenska frälset och vars tyngdpunkt stod att finna i de gamla stormansätterna.

Jarlen Birger Brosa måste under tidigt 1200-tal (före 1231) ha haft ett avgörande inflytande över att klostret i Eskilstuna, då det av honom fick det närbelägna Tuna kyrka med tillhörande jordegendom.
Längre fram donerade Birger Jarl sin egendom Karleby till klostret, och även konung Magnus Ladulås framstår som beskyddare av johanniterna.

Under senmedeltiden anses det inte ha funnits någon ordensriddare inom Sverige. Ändå har det funnits ordensbröder tillhörande de främsta ätterna i landet, ett säkert exempel är johanniterbrodern Clemens Thyrgilli som använder ätten Färlas vapen på ett gåvobrev år 1359.

Tillbaka

Tidiga svenska riddare - s.k. dominus

På grund av krig, brand och plundring och Gustav Vasas reformation år 1527 så finns det få bevis för svenska riddare. Någon kunglig dubbning av svenska riddare förekom troligen inte före Alsnö stadga år 1280, men omnämns några år därefter. Mellan 1278 och 1400 är 177 svenska riddare kända, fram till 1627 känner man till totalt 560 män med denna titel.
Riddare kunde den bli som tjänade kungen med hjälp och råd eller ställde upp med stridshäst. Som tack blev man fri från kunglig rätt, vilket innebar skattefrihet och var en föregångare till senare tiders adel som började dyka upp under Gustav Vasa och är en beteckning sprungen ur ordet ädel. En sven av vapen var troligen en adelsman som stod på tur att bli dubbad till riddare.

Några exempel på dominus före 1280, enligt forskare i betydelsen riddare:

• Man vet med säkerhet att Johan Elofsson, hörande till vad man brukar kalla Elofssönernas ätt, var riddare och medlem av Tyska orden. Ett antal personer tillhörande rikets toppskikt bar före Alsnö stadga 1280 i samtida urkunder titeln dominus.
• Dominus kallas t.ex. den äldste kände medlemmen Mats av den ätt som brukar kallas Boberg, död 1219.
• Dennes son Bengt, likaså död 1219 anges med samma titel. Sonen Lars Bengtsson förde samma år i sitt sigill, för övrigt det äldsta bevarade privatsigillet i vårt land, en fransk lilja mellan två hjorthorn. Den franska liljan pekar otvetydligt mot ett viktigt inflytande söderifrån.
• Västgötalagmannen Gustav för 1230 ett sigill med en stående man i fotsid dräkt och kappa. Detta bör ha haft en innebörd - kan det vara ett uttryck för att den högt uppsatte lagmannen var riddare av en andlig riddarorden?
• Även Birger Filipsson och hans bror Johan Filipsson till Ymseborg kallades för dominus i annalerna. Denna titel blev Birger dock av med eftersom han gifte sig med en alltför nära släkting.
• Kung Valdemar Birgerssons son Erik Valdemarsson skall ha varit riddare, men om han blev det före 1280 - ?.

En inte alltför djärv hypotes är att svenska kungar inte under tiden före Magnus Ladulås regering dubbade några riddare. Vid den tiden fanns ingen världslig svensk riddarorden eller motsvarighet, varför kungen rimligen inte heller bör ha kunnat dubba någon till riddare. Därmed stärks sannolikheten för att ovan nämnde Gustavs sigill pekar mot att han kan ha varit medlem av en andlig riddarorden, och eftersom Tyska orden inte tillät personliga sigill återstår alternativet att lagmannen möjligen var johanniter- eller tempelriddare, vilket även gäller för de ovan nämnda Birger Filipsson och hans bror Johan till Ymseborg.

Funderingar finns också om att föregångarna till dessa dominus är de som på runstenarna är benämnda som thegner.

Källor b.a.:
Gustaf Lagerbjelke, Johanniterorden i Sverige

Tillbaka

Ur Svenskt diplomatarium (SD)

• År 1286 omnämns Nils Ubbesson (Nicholaus vbbason) som korsfarare i sitt testamente, som crucesignatus - han hade "tecknat sig med korset", dvs hade låtit fästa ett kors på sin klädnad (SD 911).
• År 1307 befallde påve Clemens V ärkebiskpen i Uppsala och dennes lydbiskopar att genom predikningar och avlats meddelande uppmana folket till deltagande i det beslutade treåriga korståget mot turkarna, eller med gåvor understödja det (SD 1560).
• År 1312 skriver Holmger Magnusson (Lejonbalk?) sitt testamente i anledning av att han skall avresa till Det heliga landet, gården han testamenterar till Nydala kloster vill han dock ha åter i händelse av att han skulle komma tillbaka... (SD 1862).

Men det fanns även svenskar som blev dubbade utomlands:

• Tiohäradlagmannen Birger Ulfsson, en son till den Heliga Birgitta och Ulf Magnusson till Ulvåsa, dubbades år 1372 till riddare av Den heliga graven i Jerusalem, begravd i Varnhem.

Tillbaka

De nordiska länderna - biskopsdömet Dacia

Dick Harrison påpekar i boken Gud vill det! att såväl Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän, Jämtland liksom Härjedalen vid tiden för korstågen var danskt respektive norskt område och att riddare därifrån därmed rest iväg i egenskap av danskar och norrmän.

Att sedan de nordiska länderna från år 1103 ingick i det stora kyrkliga biskopsdömet Dacia, det största biskopsdömet i hela den kristna världen omfattande Danmark, Sverige, Norge, Island, Orkneyöarna, Färöarna och Grönland och som styrdes från Danmark kan ha gjort att "svenskar" uppfattats som danska riddare. Särskilt som man var släkt och gifta kors och tvärs över gränserna.

Möjliga ledtrådar till svenska riddare kan måhända gå att se som målningar i svenska kyrkor, och Forshems kyrka är smyckad med vad som anses vara riddarkors och dessutom är kyrkan den enda i Norden som är tillägnad Den heliga graven i Jerusalem.

I Edåsa kyrka i Gudhems härad i Västergötland har konservatorer under våren 2008 lyckats ta fram väggmålningar som anses vara från 1200-talet. De något diffusa bilderna visar två riddare i full stridsmundering som möter varandra i vad som ser ut att vara en strid.

Forshems kyrka som den tros ha legat vid Kinnekulle, kanske uppförd av en riddare.
Bilden är gjord av PCG AB i Linköping till TV-serien Arns Rike.

En svensk riddare från ca 1420,
Nousis kyrka i Satakunda, Finland

Övriga källor:
Foteviken
Dick Harrison - Gud vill det!
Bo J Theutenberg - Från den heliga graven till Västergötland