ögst uppe på Mösseberg finns en hätta med rejält branta sidor, och uppe på dess topp en väl avgränsad platå. Detta berg uppe på berget kallas för Stångaberget, och här låg en gång en av Sveriges

Då borgen legat ovanför vägen som gick till och från Hornborgasjön i nordsydlig riktning kan man tänka sig att man härifrån hade full kontroll över trafiken, rakt nedanför finns fortfarande ganska omfattande rester av hålvägar.

Den östra sidan sidan behövde inget pålverk

Under borgens storhetstid fanns säkert inga träd i eller runt borgen, snarare har platsen varit en enda stor ljunghed. När Linné besökte Västergötland år 1746 skrev han att berget var "ofwanuppå tämmeligen slätt och bart".

Tillbaka

Borgområdet

Borgen sedd från norr

Borgområdet breder ut sig över en yta om i stora drag 200.000 m² och själva borgen har en omkrets på uppemot 1150 m. Detta är stort, men ändå ingenting i jämförelse med Skandinaviens största fornborg Halleberg...

Av muren på Mössebergsborgen är ca 800 m kallmurad gråstensmur som varierar i bredd mellan 7 till 18 meter. Resterande delar av borgen har haft ett naturligt skydd i form av stup, huvudsakligen mot öster.

Muren bör ha varit åtskilligt mycket högre än vad den är idag, och har troligtvis haft en fyllning bestående av stenblandade jordmassor varifrån palissaden reste sig. Möjligen har fästet haft två-tre portar, samtliga på platser där muren varit dubbel.

Inne på borgområdet har man haft fyra vattenkällor. Att ha tillgång till vatten var en förutsättning för en borg, annars klarade man sig inte många dagar om fästet skulle bli belägrat. Ett par hundra meter nedom borgen rinner Cesarsbäcken på sin väg norrut.

Tillbaka

Kanonkula funnen

Mössebergsborgen har haft många namn genom århundradena: Kung Albrekts skans, Margaretas skans, Förskansninga, Skansarögga och Träleborg.
Den namnform som verkar ha varit vanligast i början av 1900-talet var Skansarögga, något som många av de gamle i Vilske använde.

Namnen "Kung Albrekts skans" och "Margaretas skans" är förmodligen missvisande då slaget mellan kung Albrekt och drottning Margaretas dansk-norsk-svenska trupper stod i Åsle, nära två mil österut.

Men man har faktiskt påträffat en 2,3 kg tung kanonkula i borgen, vilket givetvis ger upphov till funderingar. En kula till en kanon - då talar vi som tidigast om sent 1300- eller tidigt 1400-tal, innan dess hade vi inga kanoner i Sverige.

*

I närheten av Träleborg skall enligt sägnen kung Albrekt efter slaget vid Åsle ha hållits fången av drottning Margareta. Platsen skall ha varit i en klyfta på Mösseberg, kallad Margaretagrottan.

Tillbaka

Utsikten från borgen - en förnämlig lektion i historia och geografi

En bild över norra Västergötland tagen från resterna av borgens norra pallisad,
enligt kartboken belägen 190 meter över Hornborgasjöns yta

Från borgen har man en magnifik utsikt över vad man skulle kunna kalla för det tidiga Västergötlands hjärta. Hade bilden här ovan varit större hade man till vänster kunnat se Skara domkyrka, rakt bortom och norr därom tronar Kinnekulle med Gum och Husaby f.d. domkyrka nedanför vilken Skälvum ligger som anges som skilfingarnas, svearnas hemvist.

Något till höger ligger Hornborgasjön där kung Inge d.ä. bodde vid sjöns sydöstra strand. Där bortom låg vad som kan ha varit Hångers hamn i den segelbara Hornborgasjön, vidare Sätuna och Paris - Faris, kanske platsen för slaget vid Fyrisvallarna. Öster därom ligger Ekornavallen. Längst till höger kan vi se Billingen pekande ner mot Varnhem och det forna Axevalla slott.

Tillbaka

På den östra sidan av berget finner man Ålleberg och något vänster därom tronar Varvsberget med Lenaborg.
I väster ser man Risvedens silhuett, en svårforcerad bergskam via vilken man tog sig till och från bl.a. Lödöse, och norr därom de mytomspunna Halleberg och Hunneberg.

Utsikten söderut med det lätt urskiljbara Sydsvenska höglandet

Vandrar man över till borgens södra sida ser man utan vidare ner till den fem mil bort belägna Ornunga kyrka varifrån Mösse- och de andra platåbergen tydligt syns. På dessa berg har vårdkasarna en gång brunnit, ett sinnrikt system för att med hjälp av en eld sända meddelanden om fara och, vem vet, kanske även andra informationer.

Ett parti med lämningar efter en dubbel palissad

Beräkningar utförda av arkeologer ger vid hand att ca 300 gårdar med trälar och boskap bör ha kunnat evakuerats från den rika Falbygdentrakten upp till borgen.

Det är otroliga mängder sten som släpats uppför begsidan för att bygga borgens murar, stenar som är av en typ som inte finns naturligt på berget eller vid dess fot - där för övrigt många stenmurar är uppförda i samma material...

Tillbaka

Ur en skrift från 1800-talet

Per Adolf Hagström skrev: ...trakten är en af de äldst befolkade ställen i Westergötland. Och när Göterna kommo första gången hit till Sverige och upp i Westergötland, så slogo de ner sina bopålar på de naturskönaste ställen. Sålunda nedsatte sig en del vid foten af Kinnekulle, en annan vid foten af Billingen samt åter en annan vid Mösseberg, de tre skönaste bergen i Westergötland.

Vi känne af Göternas historia, att med Göterna följde ett folk, kalladt Vaner. När nu Göterna och Vanerna kommo tågande, så nedslogo sig Göterna vid Mösseberg och uppställde där, såsom sagan förtäljer, sina 100 stamgudar (deras gudar voro krigiska gudar). Deraf fick det stället namn af Gudhem.

Vanerna åter ställde sig vid Billingen, der de uppställde sina fredliga gudar, och stället fick deraf sitt namn Warnhem [Kanske var det 2:ne slags kaster af samma folk, som utvandrade, nemligen krigarne (Göterna) och de fredliga åkerbrukarne (Vanerna)?

Denna sednare derivation må nu vara sann eller falsk; den förra, eller Bernhardshem, är dock länge sedan förkastad, och hvad den sednare beträffar, så har den åtminstone större sannolikhet för sig.

Källor:
Skylt på platsen
Lars Lindblad, B-uppsats arkeologi Gbg 1996
Medeltiden i Västergötland

* * * *

Tillbaka

Holöja hög

Holöja hög sedd från väster - nästan lika imponerande som Skalundahögen

I slutet av 1700-talet skrev prosten Abraham Lindblad, pastor i Gökhem åren 1788-1790, lite kort om Holöja hög:

"Det är en sägen hos allmogen om hålan på Holöja kulle att den i någon ofridstid blivit nyttjad och använd till den ena krigande maktens förskansning, varemot den andra skall därtill brukat ett ställe i Mösseberg, norr om rusthållet Jungstorp i Kleva socken beläget, vilket ännu bär namnet Skansen...".
Skansen som nämns är Mössebergs fornborg).

Högen som är belägen nedom sydöstra delen av Mösseberg är 40 m i diameter och sju meter hög och har enstaka stenar synliga i ytan. På toppen är en grop som är ca sju meter i diameter och två meter djup.

Dag Stålsjö skrev att "Fältet nordost om den märkliga storhögen Holöja på Mössebergs västsida är inte odlat och bär spår efter ålderdomliga vägar och rymmer egendomliga stensamlingar".