ågra hundra meter från Husaby kyrka ligger en gammal borgruin med anor som är t.o.m. äldre än kyrkans. Därmed får man väl förmoda

att den tidiga borgen eller platsen ingått som en del av Olof Skötkonungs gamla kungsgård. Djupt ner i ruinens grusplan har man påträffat fynd som är så gamla som från 900- och 1000-talen vilket visar på ett mer än 500-årigt långt brukande av platsen. Man har också funnit ett 120 cm långt svärd, spjutspetsar, knivar och kanonkulor av sten, se vidare nedan.

Olof Skötkonungs son Anund Jakob Olofsson regerade under en tid tillsammans med sin far, men blev ensam kung ca 1022 och var så fram till 1050. Möjligt är att det var här i Husaby han hade sin fasta punkt. Han tros i vart fall ha dött sotdöden på Husaby kungsgård ca 1052.

År 1315 författade biskop Brynolphus dei gracia scarensis episcopus, alltså biskop Brynolf Algotsson i Skara ett brev i Hosaby där han vidimerade ett arrende. Han var klurig, Brynolf, och värdesäkrade arrendet - om myntet skulle betydligt förbättras eller försämras skulle två alnar kläde från Gent betalas för varje mark penningar. Då man även funnit kulturlager från Brynolf Algotssons tid kan man sluta sig till att han lät utföra förstärkningar av ett tidigare hus eller anläggning.

 

Tillbaka

Brynolf Gerlakssons borg

Efter ett rekonstruktionsförslag av Christer Westerdahl

Husaby borg reparerades och utökades av Brynolf Gerlaksson, biskop i Skara från år 1478 och fram till sin död 1505. Under Brynolfs tid fungerade fästet både som bostad, gods och inkomstkälla från de gårdar som lydde under borgen. Kärnbyggnaden var av sten medan de övriga byggnaderna innanför den av granit uppförda ringmuren var byggda i korsvirkesteknik och tegel. De utanförliggande byggnaderna med sina för borgen viktiga funktioner är sedan länge raserade. Det enda man vet om inredningen är att väggarna uppe i den stora tornsalen pryddes av Brynolfs porträtt av sina föregångare på biskopsstolen.

Vid denna tid fanns fortfarande borgen Gum, återuppbyggd efter att den rivits för att den var ett hedniskt fäste. Mycket möjligt är att sten från Gum använts till att senare förstora Husaby borg. Brynolf lät även återuppföra och utöka Läckö slott efter en brand på 1470-talet.

Intressant är att ytan norr om borgen kallas för Klosterbacken - enligt en legend skall Anund Jakobs halvbror Emund gamle ha grundat ett benedektinerkloster här i Husaby.

 

Tillbaka

Borgens beskaffenhet

Genom detta fönster på tredje våning har säkert biskop Brynolf Gerlaksson
stått och blickat ut över det västgötska landskapet

Innanför borgmurarna fanns det mesta som kunde tänkas behövas för att klara en belägring, bl.a. två brunnar. Kärntornet som höll måtten 16x16 m, och på en halv meter när hade samma höjd, var försett med centralvärme där varm luft fördes upp via kanaler i väggarna från en särskild ugn. I bottenplanet fanns fler värmekällor - köken med sina bakugnar. Det fanns även en smedja inom murarna, kanske tillverkade man sina egna svärd och rustningar.

Omfamnande kärntornets sydvästra hörn fanns ett kraftigt stenhus som försetts med vad man kan anta vara skottgluggar. Dessa sitter dock såpass lågt att man får tro att de tillkommit innan ringmuren uppfördes. Från denna byggnad leder en gång in i vad som menas vara kärnhusets hall.

Husabyborgen - plan efter utgrävningarna / Schnell -67

Det har funnits två ingångar i ringmuren - huvudingången som låg på den östra sidan där man fick passera genom ett utstickande porthus medan en enklare passage fanns i söder.

 

Tillbaka

Fynden efter kyrkans män

De medeltida fynden i biskoparnas forna borg bestod till stor del av vapen och rustningar - flera bössor varav en 1300-tals stångbössa av järn vilken var försedd med rekylhake och ett åttakantigt eldrör, pilspetsar, en spjutspets, flera svärd varav ett var försett med parerstång och kanonkulor av sten.

Man fann också rustningsdelar som plåtar och rester av ringbrynjor. Bland redskapen märks flera yxor varav en var en stor skäggyxa som troligen använts vid halshuggningar... Vidare hackor, borrar, knivar, mejslar, saxar, tänger och hästskor. Bland djurbenen fann man märkligt nog några ben som härrör från en val.

Innan borgen började grävas ut skall man enligt Harald Widéen ha funnit en liten senmedeltida fingerring av guld, prydd med Maria och Jesusbarnet.

Trotsande elementen och århundraden av människors stenhämtning sträcker sig
väggen på biskopsborgens kärnhus fortfarande 15 meter upp mot skyn

Vid reformationen av år 1527 drogs ägandet tillbaka till staten, och kung Gustav bestämde att taket skulle rivas av och borgen stängas så att fientliga fraktioner inte skulle kunna använda den. Det var nog inte utan anledning - läs om västgötaherrarnas uppror år 1529. Därmed har den taklösa borgen trotsat elementen och dessutom använts som stentäkt av traktens bönder i ca 475 år!