ung Erik Knutsson var efter slaget vid Gestilren år 1210 och konung Sverkers fall obestridd kung över Sverige. Den fallne

Samma år sände konung Erik bud till Danmark till konung Valdemar den store med anhållan om hans syster Richissas hand. Hon var dotter till den Sofia vars skönhet de samtida historieskrivarna saknade ord att beskriva. Måhända låg där någon beräkning å Eriks sida i avseende på detta val.

Åtminstone ger den föregående tidens händelser anledning att tro på något sådant, och att Erik genom en så nära släktskapsförbindelse med danska konungahuset ville undandraga den sverkerska ätten det stöd som den tidigare haft där (bl.a. Hvide-ätten), på samma gång som han ville vinna detsamma för sin egen ätt.
Å andra sidan var det för Valdemar Sejr mera skäl för än vad det var emot en sådan förbindelse - den svenske kungen tillhörde en ätt som trots att den nödgats vika sig för sverkrarna ett par gånger ändå alltid segrande hade återbestigit tronen, och det utan någon hjälp utifrån - den siste av den sverkerska ätten hade i slaget vid Lena inte mindre än 18,000 man danska hjälptrupper (som det står i visan, men siffran är alldeles för hög) - de erikska kungarna slog tillbaka i spetsen för inhemska krafter.

Orsakerna må ha varit vilka som helst, själva giftermålet är obestritt och likaså det förändrade förhållande som därefter inträdde mellan den erikska ätten och Danmark. Kung Valdemar lämnade sitt bifall till den svenske kungens begäran, och hans kungliga brud fördes utan oskäligt dröjsmål över till Sverige.

Sedan fartyget kastat ankar på den svenska stranden var konungabruden den första som steg i land. Till hennes möte kom många svenska herrar och fruar, och ståtliga hästar framleddes för hennes vidare färd på vars sadeltyg det glimmade av silver och guld.

Tillbaka

Deras äktenskap blev lyckligt, säger den anförda folkvisan, och välsignat med flera barn.