Funderingar över domarringarna
Uppdaterad 10 oktober, 2009
Tillbaka


En domarring på Hols stora gravfält med en rest sten i öster och nio stenar i ringen

omarringar förekommer nästan bara i Norden, och de flesta lär finnas i Västergötland där man idag känner till ca 1.500 st. De tros ha
tillkommit under järnåldern med början strax efter tiden för vår tideräknings början, cirka 200-talet. Man kan undra vad det var som drev dåtidens människor till att släpa fram dessa tunga stenar för att sedan placera dem i en cirkel - detta har ju måst kräva en enorm arbetsinsats.

 

Tillbaka

Domarringen - begravningsplats eller tingsplats?

När det gäller domarringar menar många idag att de inte är något annat än begravningsplatser, monument över en eller flera döda, och inte någon offer- eller tingsplats som tidigare var gällande. Men måste det ena utesluta det andra?

Om man tänker sig att en småkung, hövding eller annan storman blivit begravd och fått en sådan för dåtidens människor både kolossal och monumental stenring uppförd till sitt minne, skulle man då inte kunna tänka sig att denna plats skulle vara en perfekt kultplats där den avlidnes status och andliga närvaro skänkte såväl värdighet som dignitet för rådslag eller ting?

Man tror ju sig veta att rättsliga förhandlingar i forntiden hölls i samband med gudatjänsten - då var man ju så att säga på plats, och oftast finns det ju gravfält i samband med en domarring. Kanske är det härifrån som uttrycket 'svära på sin fars och mors grav' kommer. Det finns dokument från medeltiden som omnämner ting vid domarringar, i Danmark lär det ha förekommit ännu en bit in på 1500-talet.

Styffe: Ting under bar himmel förekommo emellertid alltjämt, ehuru man givetvis icke kan bedöma i vilken utsträckning. Urkunder berätta, att Olof Björnsson, lagman i Värmland, den 6 oktober 1468 "satt uppa Lagberget" i Tingvalla med tolv män, då han tilldömde Riseberga kloster en fastighet, samt vidare, att densamme den 29 juni 1473 höll "rået landsting på Laghberget i Tingvalla".

Tillbaka

Verner Lindblom förde fram tanken att varje ätt eller släkt haft sin egen ring, större eller mindre allt efter klanens betydelse, och att de förutom att användas vid domarting i viss mån också utgjort en samlingsplats vid släktens olika högtider. Alla religiösa riter menas ha skett ute i det fria, aldrig inomhus, t.ex. gifte man sig under tidig medeltid utanför kyrkan.

Se en ritning på en undersökt tingsplats, Amundtorp, gjord 1806.

 

 

Tillbaka

Ojämnt antal stenar

Oftast består ringarna av antingen sju, nio eller elva stenar, alltså ett ojämnt antal. Detta skulle vara perfekt om man höll ting och varje sten representerade platsen för en nämndeman - en omröstning skulle alltid bli avgjord.
I Västmannalagen står det att Tjyv skall föras "a þing oc a ring".

Ullenius skrev om hur ett ting kunde tillgå i Norra Vånga under den västgötske lagman Lumber från Edsväras tid.


Två domarringar i Valeberg, några km öster om Larv

En av de större samlingarna av domarringar förlagda till ett och samma ställe menas vara Lagmanskullen i Lagmansholm, Vårgårda, där arkeologer funnit sju ringar. Märkligt är att flera av dem verkar gå in i varandra. Men platsen är idag ändå inte särskilt imponerande att se, förmodligen beroende på odling och att delar av ringarna idag delvis ligger i trädgårdar till intilliggande hus.

 

Tillbaka

Förvånande men mycket glädjande är vad RAÄ faktiskt skriver på sin hemsida i september 2007 under Pilane gravfält på Tjörn:

"Stenformationerna är daterade till järnålderns mellersta skede, år 0-600 e.Kr. Domarringar förekommer nästan bara i Norden och de flesta tillkom under folkvandringstid. Sannolikt var ringarna från början gravar. Under medeltiden kunde gravarna sedan användas både som kult- och offerplatser samt vid rättsliga förhandlingar. Språkforskare tror att uttrycket "svära på sin fars och mors grav" kommer från just detta fenomen. Vi vet att domarringar användes vid ting, framför allt i Västergötland under medeltiden. Att domarringar ofta har ett ojämnt antal stenar anses bero på att varje sten representerades av en nämndeman, så att en omröstning aldrig kunde bli oavgjord".

Läs om Pilane gravfält här på Bengans historiasidor

 

Läs några lösryckta stycken om ting, blot och annat här

Se Sveriges troligen största domarring i Blomsholm, Bohuslän

 

Labyrinter