Från utgrävningen av Nyköpings hus åren 1921-22

Borgen utgöres af en yttre och en inre gård, kring hvilka byggnaderna
grupperats. Inre borggården (A å fig 1), begränsad af en 8 m. hög gråstensmur från 1200-talets början, omfattar det medeltida fasta huset. I murens nordöstra hörn stå lämningar af ett mäktigt, kvadratiskt torn, Borgens kärna (1), hvars undre del var ett brunnsliknande rum, säkerligen det af traditionen utpekade "hungertornet", där slutakten i Nyköpings gästabud utspelades.
Intill kärntornet låg den enda medeltidsporten, som med sitt fallgaller säkert fått sin form på 1400-talet. I det kärntornet diagonalt motsatta hörnet låg ett mindre kvadratiskt torn (2) från 1400-talets början, med öfverdel af vackra vendiska tegelförband. Detta förlängdes med en trevånings tegelhallbyggnad (3), afslutad i n. v. med en tornbyggnad.
Hallen hade åt borggården balkongaktiga svalgångar af trä med trappor; hallens undervåning var ett enda rum.

På 1570-talet fortsatte hertig Karl de redan af Gustaf I påbörjade yttre befästningarna och lät samtidigt iståndsätta och tillbygga slottet. Nya längor (4), i hufvudsak för bostadsrum och praktgemak, utbyggdes längs den inre borggården; den af Petrus Andreas Julinus 1666 omnämnda praktfulla rikssalen tycks ha legat i norra längan, likaså det för familjen Pahr karakteristiska arkadgalleriet. 1575 börjades murningen af det ännu, ehuru förändradt, kvarstående västra tornet. De af hertigens stora hofhållning kräfda ekonomibyggnaderna (5) uppfördes kring den yttre borggården (B), dit Gustaf I förlagt en rondell (7), som raserades, då herreköket (5) uppmurades invid denna. Den medeltida utfallsporten igensattes, och bagarstugan (6) placerades där; i stället upptogos den nuv. museiporten och södra porten till inre borggården; i museibyggnaden ingå delar af yttre borggårdens mur och bebyggelse (jfr fig. 1).

1573-1611 fortgingo, ehuru med afbrott, arbetena med slottets modernisering; vallar (eskarpmurar af gråsten med jordslänter öfver) anlades rundt slottet, och i vallfronten i v. mot staden byggdes en vallport med kanonportar, säkerligen ett af den svenska renässansens märkligaste verk. Byggnadskroppen är helt italiensk, likaså behandlingen af ytterfasaden, utförd i ett slags sgraffitoteknik med beslagformade kartuscher och kvaderornerade ytor. Restaurering af vallarna och utgräfning af de gamla vallgrafvarna pågå.

Projekt Runeberg