|
en
västgötska kungadottern Margareta
Fredkulla föddes någon gång mot slutet
av 1000-talet och hade kung Inge
Stenkilsson d.ä. till far. |
Sitt tillnamn Friðkolla, fredkulla, fick hon
efter att fadern gift bort henne med den norske vikingakungen
Magnus
Barfot för att besegla överenskommelsen om
fred och gräns mellan Norge och Svitjod
i Kungahälla
år 1101.
Magnus
Barfot som nog kan sägas ha varit den siste vikingen
for om våren efter bröllopet iväg på
nya härnadståg till öarna i västerled.
Där dog han på hösten 1103, osäkert
är om de hann få några barn ihop. En
Öjstein nämns ibland som en möjlig son,
vars vidare öde i så fall är okänt.
Tillbaka
Efter
Magnus död stannade inte Margareta i Norge utan verkar
istället ha lämnat landet landet i en väldig
hast. Man har spekulerat över huruvida hon nu ville
dra nytta av sin status som kungadotter och änkedrottning,
men mer troligt är att pappa Inge hade mer än
ett finger med i spelet då hon år 1104 kom
att äkta den nye kungen i Danmark, Niels,
en son till Svend
Estridsen. Även Danmark
hade ju gräns mot Sverige...
Margaretas
plötsliga lämnande av Norge verkar ha efterlämnat
en misstämning och kanske också ondsint ryktesmakeri
i landet. I en norsk helgonkrönika står att
man misstänkte Margareta för att ha rövat
bort de jordiska resterna av Nordens första helgon,
Olav
den helige. Denna oerhört dyrbara relik menades
hon ha tagit med sig till Danmark, vilket dock aldrig
bekräftats. Mer troligt är att detta var ett
uttryck av vanmakten över att Margaretas förläning
Dalsland nu inte stannade i Norge.
Tillbaka
Danmarks
drottning
Som
hemgift då hon gifte sig med Niels skall Margareta
ha fått med sig bl.a. Borga
söder om Edsvära
i Västergötland. Margaretas makt kom att bli stor
som drottning i Danmark. Detta vet man eftersom hon var
något så ovanligt som den första drottning
i Danmark som hamnade på ett mynt.
Dessa
mynt, som slogs i Lund
i stort antal, visar på ena sidan kung Niels
stiliserade kungahuvud med krona och ett lyftat
svär som tecken på kungavärdigheten.
På den andra sidan ser man utmed kanten att
det står MARGARETA NICALAS (Niels).
I
Norden är detta något enastående,
och även sett över hela Europa får
man troligen gå ända in i 1400-talet
innan det sker igen. Detta tas som ett tecken på
|
|
att den nytillträdde kung Niels hade ett starkt behov
av av att visa upp att han nu hade den svenske kungen som
bundsförvant. Vad som stod på mynten var på
den tiden mycket mer betydelsefullt, i princip var det den
enda form av masskommunikation som fanns, och därför
mycket politiskt användbart.
Det
var ganska säkert därför som Niels smyckade
sina mynt med Margaretas namn - och kanske att det egentligen
var Margareta som var den verklige regenten...? I vart
fall säger man i Knud Lavards helgonlegend att landets
styrande till största delen låg hos den ädla
Margareta, detta eftersom besökare som varit i Danmark
menade att styrandet låg i kvinnohand!
Tillbaka
Fredkulla
även i Danmark
Som
drottning i Danmark var hennes band till Sverige säkert
bidragande till att Niels regeringstid blev osedvanligt
fredlig. Margareta förefaller att ha försökt
hålla samman alla olika släktgrupperingar för
att undvika inre såväl som yttre stridigheter.
Detta förefaller att ha varit henne lyckosamt hela
hennes liv ut, men genom den splittring som uppstod mellan
danskar och svenskar snart efter hennes död och som
sedan närdes och påspäddes genom alla
möjliga fientligheter "har det gamla hatet hårdnackat
hållit sig vid liv fram till våra dagar"...
Margareta
födde Niels två söner; Inge som var uppkallade
efter morfar Inge men som redan i unga år blev ihjälsparkad
av en häst, och så Magnus
den starke som nu istället blev Margaretas hopp
om en arvinge på Danmarks tron. Men Margareta dog
1130 utan att få veta hur det gick, och lika väl
var nog det, Magnus dog i slaget vid Fotevik
1134 som var en följd av att han haft ihjäl
skånske Knud Lavard som han såg som en rival
om kungakronan.
Saxo
Grammaticus skrev att Margareta dog av vattensot vilket
skall ha inträffat ca 1130. Möjligen ligger
hon begravd i Roskilde.
Margaretas
syster Kristina blev borgift med den Novgorodske fursten
Mstislav I, och dog troligen år 1122. Syster Katarina
äktade den danske kungaättlingen Björn
Järnsida som tros ha varit en son till Harald Kesja
som i sin tur var en oäkta son till Erik
Ejegod. Parets dotter Kristina kom år 1149 att
äkta kung Erik
den helige.
Källor:
Kvinfo.dk
Ketil
Ken Nygaard's Genealogy
|