en västgötska kungadottern Margareta Fredkulla föddes någon gång mot slutet av 1000-talet och hade kung Inge Stenkilsson d.ä. till far.

Magnus Barfot som nog kan sägas ha varit den siste vikingen for om våren efter bröllopet iväg på nya härnadståg till öarna i västerled. Där dog han på hösten 1103, osäkert är om de hann få några barn ihop. En Öjstein nämns ibland som en möjlig son, vars vidare öde i så fall är okänt.

Tillbaka

Efter Magnus död stannade inte Margareta i Norge utan verkar istället ha lämnat landet landet i en väldig hast. Man har spekulerat över huruvida hon nu ville dra nytta av sin status som kungadotter och änkedrottning, men mer troligt är att pappa Inge hade mer än ett finger med i spelet då hon år 1104 kom att äkta den nye kungen i Danmark, Niels, en son till Svend Estridsen. Även Danmark hade ju gräns mot Sverige...

Margaretas plötsliga lämnande av Norge verkar ha efterlämnat en misstämning och kanske också ondsint ryktesmakeri i landet. I en norsk helgonkrönika står att man misstänkte Margareta för att ha rövat bort de jordiska resterna av Nordens första helgon, Olav den helige. Denna oerhört dyrbara relik menades hon ha tagit med sig till Danmark, vilket dock aldrig bekräftats. Mer troligt är att detta var ett uttryck av vanmakten över att Margaretas förläning Dalsland nu inte stannade i Norge.

Tillbaka

Danmarks drottning

Dessa mynt, som slogs i Lund i stort antal, visar på ena sidan kung Niels stiliserade kungahuvud med krona och ett lyftat svär som tecken på kungavärdigheten. På den andra sidan ser man utmed kanten att det står MARGARETA – NICALAS (Niels). I Norden är detta något enastående, och även sett över hela Europa får man troligen gå ända in i 1400-talet innan det sker igen. Detta tas som ett tecken på

Det var ganska säkert därför som Niels smyckade sina mynt med Margaretas namn - och kanske att det egentligen var Margareta som var den verklige regenten...? I vart fall säger man i Knud Lavards helgonlegend att landets styrande till största delen låg hos den ädla Margareta, detta eftersom besökare som varit i Danmark menade att styrandet låg i kvinnohand!

Tillbaka

Fredkulla även i Danmark

Som drottning i Danmark var hennes band till Sverige säkert bidragande till att Niels regeringstid blev osedvanligt fredlig. Margareta förefaller att ha försökt hålla samman alla olika släktgrupperingar för att undvika inre såväl som yttre stridigheter. Detta förefaller att ha varit henne lyckosamt hela hennes liv ut, men genom den splittring som uppstod mellan danskar och svenskar snart efter hennes död och som sedan närdes och påspäddes genom alla möjliga fientligheter "har det gamla hatet hårdnackat hållit sig vid liv fram till våra dagar"...

Margareta födde Niels två söner; Inge som var uppkallade efter morfar Inge men som redan i unga år blev ihjälsparkad av en häst, och så Magnus den starke som nu istället blev Margaretas hopp om en arvinge på Danmarks tron. Men Margareta dog 1130 utan att få veta hur det gick, och lika väl var nog det, Magnus dog i slaget vid Fotevik 1134 som var en följd av att han haft ihjäl skånske Knud Lavard som han såg som en rival om kungakronan.

Saxo Grammaticus skrev att Margareta dog av vattensot vilket skall ha inträffat ca 1130. Möjligen ligger hon begravd i Roskilde.

Margaretas syster Kristina blev borgift med den Novgorodske fursten Mstislav I, och dog troligen år 1122. Syster Katarina äktade den danske kungaättlingen Björn Järnsida som tros ha varit en son till Harald Kesja som i sin tur var en oäkta son till Erik Ejegod. Parets dotter Kristina kom år 1149 att äkta kung Erik den helige.

Källor:
Kvinfo.dk
Ketil Ken Nygaard's Genealogy