nådens år 1028 fördrevs Olav digre, senare den helige, från Norge av en grupp stormän och småhövdingar. Varför vet man inte säkert, men

Dessutom hade danske Knud den store av Danmark och England köpt de norska hövdingarnas lojalitet med hjälp av pengar och guld, och i ett tillägg också lovat att möta upp med vapen i hand om de anfölls av Olav eller av någon annan tronpretendent. Knud höll sitt ord och kom tillsammans med femtio skepp, fyllda av stridsvana vikingar.

Olav begav sig efter fördrivningen till Gårdarike, Ryssland, (se en karta över Norden), där han hade släkt och vänner. Men sina anspråk på kungakronan hade han alls inte tänkt släppa, och han smidde både planer och svärd för sin återkomst.

Tillbaka

Återkomsten

År 1030, tidigt på våren för att kunna utnyttja isarna för att lättare ta sig fram, bröt Olav Haraldsson upp från Gårdarike. De sista av ladejarlarna i Norge hade drunknat under den föregående hösten, varför Norge kunde betraktas som varande hövdinglöst - ett mycket lämpligt läge för Olav.
Han begav sig först till sin svåger i Sverige, kung Anund Jakob, med vars syster han var gift. Från Anund fick han med sig en hel del folk, varefter han begav sig mot Norge.

Olav anlände tillsammans med sin halvbror Harald Hårdråde och den hopplockade krigshären till Stiklestad öster om Nidaros i slutet av juli år 1030 - se karta. Där hade motståndarna under ledning av Hårek från Tjøtta, Tore Hund och Kalv Arnesson samlat en stor här, enligt uppgift dubbel så stor som Olavs egen. Den skall ha bestått av lokala stormän, men även hövdingarna från Vestlandet och nordnorge deltog med ett mindre antal krigare.

Tillbaka

Slaget

Tore Hund sticker sitt spjut i magen på Olav Haraldsson

Det verkar som om Olav var den som först valde anfallsposition. Han grupperade sina män uppe på en kulle, detta för att sedan kunna anfalla neråt vilket skulle ge honom en betydlig fördel. Motståndarhären stod å sin sida uppställd på en stor flack yta, Efter att båda sidor spänt sina muskler och förnedrat motståndarna började så slaget - jorden färgades snart röd...

Enligt traditionen dog Olav av tre sår. Först hade en man vid namn Torstein Knarresmed huggt honom med en stridsyxa. Svårt sårad lyckades Olav sätta sig upp, lutad mot en sten och med blodet forsande ur såret. Han förstod nog att döden närmade sig, för han kastade ifrån sig svärdet. Då Olav låg där, helt försvarslös, fick två bondehövdingar syn på honom. Det var Tore Hund och Kalv Arneson som såg sin chans, och Olav träffades av ett spjutstick och sedan det dödande yxhugget.

Efter att ha förlorat striden tvingades Olavs halvbroder Harald Hårdråde att fly till Gårdarike - se karta.

Hur många som deltog i slaget är inte känt. Snorre uppger på ett ställe att det var 14.400 man i bondehären... De äldsta källorna tyder på att slaget inte var särskilt långvarigt, och att Olav föll redan tidigt på dagen. Men det kom att påverka historien på många sätt.

* * *

Stiklestad kyrka från 1100-talet

Den plana ytan där bondehären med Knuds män stod tros vara platsen för kyrkan i Stiklestad, och enligt traditionen är platsen för altaret densamma som platsen där Olavs sten låg.

Olav kom att hyllas över stora delar av Norden, bl.a. fanns han som en helgonstod i Ornunga kyrka, Västergötland.